Passa på att ta en titt på stjärnhimlen. Vid solnedgången syns Jupiter i syd som en extra ljusstark stjärna som sakta vandrar över himlen. Mars dyker upp lite senare. I riktning mot stjärnbilden Tvillingarna syns den röda planeten.
Mycket har sagts om Mars. På 1800-talet var planeten favorit bland möjliga boplatser för utomjordingar. När människan väl blev månfarare stod det klart att Mars var en enda stor öken. Det har inte hindrat marslandare och andra utskickade plåtsatelliter från jorden att ta intressanta foton från ytan.
Här har vi en bild som visar skogsväxtlighet på Mars.
Här har vi en utomjording som ofrivilligt(?) fastnat i kameralinsen.
Och vem minns inte det berömda ansiktet från ett foto taget 1976. Med lite bildförstoringar kunde man senare också se pyramider i sanden.
Ska man vara kritisk – och det bör man; hur ska man annars skilja det sanna från det falska? – finns det enkla förklaringar till alla tre ovanstående bilder. Skogen föreställer klippor och stenar som i skuggorna ser ut som skog och växtlighet från ovan. Utomjordingen kan lika väl den vara en klippa som från kamerans synvinkel ser ut som en varelse. Och ansiktet på Mars var skuggor – på en bild taget på samma område två årtionden senare finns inte längre ”ögonen” och ”munnen” kvar.
Vad kan vi lära oss om detta? Jo, att människor gärna ser familjära mönster i linjerna på helt naturliga stenformationer. Vi ser med ögon som är vana att tolka främmande objekt från vår egna jordiska erfarenhet. Självklart kan naturen också – bl.a. genom vind och vatten – skapa stenar och klippor som liknar ansikten eller pyramider.
Det finns dock en skugga på Mars som vi människor gärna lägger ner lite extra tid på att finna ett slutgiltigt bevis på. Nämligen H2O. Att bevisa att vatten en gång blött ned och runnit på planetens yta är ett projekt även vetenskapsmän lägger ner mycken tid på. Ta en titt på den sista bilden och bedöm själva.
ANDERS BERGLUND 
o! shit