Artikel om UFO-Sverige

Mystiska föremål rör sig på himlen över Medelpad. Genom åren har UFO-Sverige fått in 100-tals rapporter om oidentifierade flygande objekt

Citatet ovan är från en artikel som publicerades i Sundsvalls Dagblad i lördags. I den blev jag intervjuad av journalisten Leif Johansson. Hans artikel handlar om UFO-Sveriges arbete och jag tycker jag fick  mycket sagt. Det blev en ganska bra artikel där krutet mest lades på de observationer som UFO-Sverige efter undersökningar lyckats lösa.

Ni kan läsa Dagbladets artikel här!

Men som jag sa om i artikeln: ”Några av dem är fortfarande olösta mysterier.” Och det är dessa ufoobservationer som är de intressanta. För vad är det egentligen som flyger omkring på vårt himlavalv? 

Jag hoppas att vi i UFO-Sverige en dag kommer gåtans svar än närmare. För det krävs mer jobb att undersöka de fall där vi verkligen kan säga att här finns ett fenomen som vi känner alldeles för lite.

I Dagbladets artikel från i lördags går också att läsa om några av alla fall som rapporterats in till UFO-Sverige från Medelpad genom åren. Där finns också en kort filmsnutt att titta på. 

 

 

 

Mirage Men blir dokumentärfilm

I UFO-Aktuellt nr 1 2011, fanns min recension av Mark Pilkington’s bok Mirage Men – A Journey in Disinformation, Paranioa and UFOs att läsa. För er som missat vad denna intressanta bok handlar om, så var det så här jag skrev:

Mark Pilkington är en brittisk journalist som bland annat skriver för tidskriften Fortean Times. I sin nya bok Mirage Men redogör han för hur ufofenomenet används av amerikanska underrättelsetjänster som rökridåer för spionage, psykologisk krigsföring och topphemlig krigsteknologi. Nyckelordet i detta sammanhang är desinformation och Pilkington beskriver hur desinformation används som ett enkelt, billigt och mycket effektivt sätt att dölja sanningen för den amerikanska allmänheten. Nu talar jag inte om en mörkläggning av en eventuell utomjordisk närvaro utan mer om att skydda ännu hemligstämplade flygfarkoster och andra projekt som utvecklats och utvecklas av den amerikanska militären.

Tillsammans med filmaren och cirkelskaparen John Lundberg bestämmer sig Pilkington i början av sin berättelse för att försöka få till en intervju med den amerikanska underrättelseagenten Richard C. Doty – en i ufosammanhang mycket välkänd men ändå diffus figur. Doty har arbetat för AFOSI (Air Force Office of Special Investigation) och har genom åren varit inblandad i många av ufodebattens mer kontroversiella ämnen. Bland annat låg Doty bakom skrönorna om en utomjordisk bas i Ducle, New Mexico, samt de ökända MJ12-dokumenten. Doty gav information och ”topphemliga” dokument till ufologen Bill Moore som senare kände sig tvingad att gå ut offentligt och erkänna att han gått underrättelsetjänstens ärenden. Moore skrev kända böcker om Roswell och Philadelphia-experimentet med uppgifterna han fått från Doty och efter att ha läst om hans samröre med ”hägringsmannen” måste man ta allt Moore hävdat om utomjordingar och ufo med en rejäl nypa salt.

Som bokens underrubrik  beskriver är läsningen verkligen en resa genom desinformation och paranoia. Pilkington och Lundberg åker till USA och får på en ufokonferens i Laughlin, Nevada, tillfälle att lära känna och intervjua Doty. Deras sätt att ta till sig vad Doty avslöjar är ett välkommet avbrott till det mesta som publicerats inom ufolitteraturen. Istället för att ta Dotys historier på fullaste allvar försöker Pilkington ringa in hans mer dolda motiv och ambitioner. Det är för oss alla en nyttig resa rakt in i en värld där lögner om utomjordiska farkoster används för att dölja provflygningar av experimentella stridsflyg. Samtidigt är det en värld där det kan vara mycket svårt att urskilja vad som är bluff och vad som verkligen är sant. Särskilt när Doty själv börjar antyda att den desinformation han prånglat ut genom åren faktiskt kan ha ett mer kosmiskt ursprung än vad han själv trott.

Mirage Men är en spännande och välskriven bok. Det är en blandning av avslöjande redogörelser av kända ufofall och en dagbok som beskriver Pilkingtons ambition att klä av en av männen bakom illusionerna.

Som en slags fortsättning på Mirage Men kommer senare i år en dokumentärfilm om ämnet. Pilkington postade en första trailer till filmen på sin blogg tidigare i april. Dokumentären verkar bli minst lika intressant att se som boken var att läsa.

Mer info på http://www.miragemen.com/

Kina tar plats i ufokonspirationerna

Som jag skrev i förra blogginlägget har satellitbilder från Google Maps uppmärksammat en rad egendomliga strukturer i Kina. I en av de mest avlägsna landsändarna av landet har olika konstruktioner som liknar flygfält, flygbaser och högspänningsanläggningar avslöjats för den bredare allmänheten. Och det är väl precis vad det är, även om många ufositer och ufoentusiaster på nätet försökt sig på att dra luddiga paralleller mellan de hemliga anläggningarna och en eventuell utomjordisk närvaro på jorden. 

Några exempel på vad Kina har haft för sig i smyg:

Spekulationerna kring vad kineserna byggt ute i Gobiöknen är flera. Att det har att göra med militära installationer är den mest logiska gissningen. Det grundar jag på att det redan finns installationer i området som kan kopplas till Kinas pågående rymdprojekt och projektet som gav Kina kärnvapen. Och de som vill dra in ufofenomenet in i bilden måste således ignorera detta faktum innan man gör sina tolkningar. Att nedanstående bild kan ha något med en eventuell närvaro av utomjordingar här på jorden att göra är för mig önsketänkande. Det finns ju inte ett ufo, eller ens en suddig reflex, på satellitbilderna, så långt ögat kan nå.

Troligtvis har gissningsleken kring ufofenomenet och Google Maps-bilderna över Kina med alla de rykten och historier som omgärdar ufofenomenets mer konspiratoriska element att göra. Rykten som hävdar att individer inom det amerikanska militärkomplexet besitter svaren på frågan var alla ufos kommer ifrån. Dvs att rymdfarkoster från utomjordiska civilisationer kraschlandat på jorden och tatts om hand av diverse skuggregeringar och diffusa underättelsetjänster, utan att man tänkt informera allmänheten. Ett exempel är den beryktade Roswell-kraschen.

Att de flesta militära anläggningar världen över är inhägnade, bevakade och vanligtvis off-limit för vanligt folk och nyfikna ufologer, hjälper till viss del att skapa alla dessa rykten kring militären och ufos. Och hemliga installationer som inte syns på vanliga kartor har ännu större dragningskraft på fantasin. Det visar inte minst satellitbilderna Google Maps laddat ner.

Det amerikanska exemplet Area 51, en topphemlig militärbas i Nevadaöknen nordväst om Las Vegas, har länge varit en plats där ufos setts lysa upp natthimlen. På senare år har internetrykten börjat tala om en liknande militärbas någonstans i Kina. Och precis som sin amerikanska motsvarighet spekulerar man att där provflyger Kinas militär för närvarande utomjordisk teknologi. Tänker man efter lite så är det precis samma legendbildning, med samma tema, som egentligen bara bytt kontinent.

Kanske kan jag här passa på att notera en kommande ufologisk trend. Jag tror nämligen att i takt med att USA tappar makt över världsekonomin, och samtidigt sjunker i sin status som världspolis, att även fler ufologiska rykten börjar sippra över Stilla Havet. Till Kina och den världsmakt politiska bedömare där ser växa fram.

Kanske kommer Kina att så småningom mer och mer ta över USA:s roll i de stora ufokonspirationerna. Med tanke på att Kina är ett slutet land med mindre demokratiska instutioner än USA kan jag också tänka mig att ufokonspirationerna får en rejäl skjuts. Ett mer slutet land betyder mindre öppenhet och mer vilda spekulationer kring ufos. Med tanke på att Kina planerar att skicka iväg sina egna astronauter ut i rymden kan man nog också våga sig på spekulationen att de kommer att stöta på ufos i rymden. Precis som NASA gjort under sina apollofärder till månen tur och retur. Om ett par decennium kanske det är kinesiska tajkonautbilder man analyserar för att se om några ufos fastnat därpå? Att NASA’s ufobilder förklarats som misstolkningar av damm, ispartiklar och allehanda ljusreflexer hindrar inte fåtölj-astronauter, därhemma framför datorn, att se utomjordingar – där inga fanns.

Det faktum att militärmakten, sedan ufofenomenet fick världsstatus i slutet av 1940-talet, intresserat sig för ufofrågan och lagt ner resurer och mankraft på att undersöka fenomenet är kanske det allra största svaret till varför man gärna vill dra in ufos i alla möjliga militära konstigheter. Men att militären intresserar sig för flygrummet över ens territorium är ju självklart.

Under 50-talet i Amerika var det ryssarna man var orolig för. Att de utvecklat nya flygfarkoster som kunde gäcka amerikanska stridsplan var en oro som man egentligen aldrig riktigt släppt. En oro som möjliggjorde ofantliga summor för utvecklingen av egna exotiska flygfän för det framtida slagsfältet. Många av de ufos man sett ovan Area 51 kan därmed tänkas vara militära flygfarkoster, dock med ovanlig design och teknik. Att tekniken bakom flygkonstruktionerna härrör från kraschade tefat är således en alldeles för ivrig tanke.

Men vad är det då som ser ut som ett virrvarr av sneda och kantiga landningsbanor i den kinesiska terrängen?

Jonathon Hill, forskningstekniker och planerare vid Mars Space Flight Facility på Universitetet Arizona State, har nu gett sin syn på vad några av Google Maps-bilderna föreställer. Hill är med och opererar de kameror som används under NASA’s olika forskningsuppdrag på Mars. Han har även att göra med tolkning av de bilder som satelliter och marsmobiler sänder tillbaka till jorden från Mars yta. Vad tror då han? Jo, Hill tolkar bilderna från Gobiöknen som kalibreringsmönster för kinesiska spionsatelliter.

Att kalibrera satelliter är inget nytt påfund. På bilden ovan ses ett vitt kors i Arizonas öken, som under 60-talet användes av de amerikanska Corona-satelliterna. Det var spionsatelliter för CIA som övervakade Sovjet och Kina under Kalla Krigets glansdagar. För att orientera satelliterna rätt däruppe behövs visst mål på jorden som man använder för att korrigera koordinater och styrsystem. Jag vet inte mer än så, men att spionsatelliterna är en slags hemliga spioner, förklarar i varje fall varför Kina inte kommer att ge någon officiell förklaring på om kalibreringsteorin är rätt.

Alla bilder från Google Maps. Koordinater att utgå ifrån:  40.452107,93.742118

Stealth i svenskt luftrum

Väl tillbaka från en regnig semestervecka i Västerbotten ser jag att USA:s militär inte upphört med att tänka ut nya sätt att grilla världen med kärnatomer om så behövs. Denna gång handlar det om en obemannad flygfarkost som kan flyga 20 gånger fortare än ljuset. Det är meningen att när man väl får pli på farkosten så ska den kunna leverera en kärnvapenstridsspets till vilken plats som helst på jorden under mindre än en timme.

En grafisk tolkning av HTV-2.

Experimentflyget går under namnet Falcon Hypersonic Technology Vehicle 2, förkortat HTV-2. Tidigt på morgonen torsdagen den 11 augusti avfyrades HTV-2 från flygbasen Vandenberg i Californien. Med hjälp av en raket sköts den upp i atmosfären där den sedan frigjordes från själva raketen och började glida i en jävla fart mot ett ospecifierat mål i Stilla Havet.

Men det gick galet med testet. DARPA (Defence Advanced Research Projects Agency), som opererar från Pentagon och är ansvarig för projektet, medelande på twitter att man tappat kontakten med farkosten. Flygvapnets Major Chris Shultz förklarade vidare att man har svårigheter med kontrollen när farkosten väl har separerats från raketen. Man får komma ihåg att atmosfäriska farkoster av denna typ inte existerat förut så man får lära sig den hårda – och dyra – vägen.

Informationen gör gällande att det inte var första gången man testade en HTV-2. I april 2010 förlorade man kontakten med en föregångare efter nio minuter av testflygningen. Om det var den allra första provflygningen vette gudarna men det blir säkert fler eftersom projektet sannolikt kostat miljarder av dollar. Någon exakt summa har jag inte hittat.

Att man pumpar in miljardtals dollar i försvarsprojekt är vardagsmat i staterna. Från andra världskrigets slut till idag har många ovanliga militära flygfarkoster sett dagens ljus. De mer välkända amerikanska flygfarkosterna, som till exempel U2-planet och stealthflyget, har genomgått lyckade testflygningar och producerats i ett större antal för att vara aktiva i krig. Men mörkertalet förblir stort. Hur många ovanliga och egendomliga flygfarkoster har provflygits och efter utvärdering skrotats för att de inte hållt måttet? Hur många av alla uforapporter från främst USA och dess allierade, har varit vittnesutsagor av nu kända hemliga militära flygfarkoster? Och hur många av alla uforapporter genom de senaste årtiondena kommer av ännu hemlighetsstämplade flygexperiment?

Stealthplanet F-117 Nighthawk.

Själv har jag utrett uforapporter i Sverige där vittnen sett farkoster som man säger liknar stealthplan. Man säger så eftersom man i stealthplanet har något att jämföra med. Men hur troligt är det att farkosterna de sett verkligen är stealthplan? Inte troligt alls, om man nu förutsätter att stealthplan från NATO alliansen inte tar genvägen över svenskt flygterritorium. Att undersöka sådana fall blir svårt när man har ett så hett spår som ett livs levande materiellt stealthspår att följa. Att få bekräftelse på att ufot man känner kan vara ett stealthplan kräver höga militära kontakter, om ens det. Ufot förblir ett ufo, trots att man kan ana att en militär närvaro döljer sin verksamhet över svenskt luftrum.

Jag håller för närvarande på att titta på en uforapport från sydöstra Sverige där ett vittne från en bil sett en mörk triangel som svävat över trädtopparna. Farkosten liknar ingenting som finns på den svenska marknaden, vare sig kommersiellt eller militärt. Svarta trianglar har synts till lite här och var i världen och de uppför sig aerodynamiskt på ett ännu oförklarat sätt. Att förkunna att svarta trianglar i själva verket är utomjordiska farkoster vore inte en dum idé trots allt, för de liknar ju inga kända jordiska flygfarkoster,  men utan att först ha kollat upp det militära spåret, faller det utomjordiska spåret.

 Jag tror att det mer är troligt att ufos som ser ut som stealthplan mycket väl kan vara det. Likväl som att topphemliga flygfarkoster med exotiskt teknik varje vecka provflygs över de mer ödsliga delarna av USA. Tittar man på historien bakom stealthplanet förstår man att utvecklingen tog många år, varav den större delen skedde under hemlighetsmakeri.

Vad för slags teknik som provflygs i dagarna vågar jag inte svara på. Men jag kan tänka mig att det hela involverar en än mer avancerad design, fart och kontroll som för närvarande finns bekräftat och som är väl värt att lägga tjog efter tjog med dollarmiljarder på.

Att DARPA tappar kontrollen av några HTV-2:s ingår i planerna. Att man rapporterar om dess framsteg på twitter tyder dock på att USA är mer öppna med vad för slags kärnvapenfarkoster man håller på att snicka ihop, än vad man är med nästa generations krigsförande flygfarkoster. Kärnvapen är ju trots allt en absolut sista utväg och ett sätt att skrämma fienden till att avstå mucka gräl.

Unik ballong på drift

Den senaste veckan har både piloter och ufologer i England fått hålla ögonen öppna efter en ballong som ser ut som en tropisk ö. Ballongen som kostade 9000 pund att tillverka kallas för Is Land och konstverket tillverkades av studenter från Royal Collage of Arts. Is Land var utställd på en musikfestival i England och man misstänker att vandaler kapat linan som den heliumfyllda ballongen satt fast vid.

Ö-ballongen sågs senast den 27 juli, cirka 15.00, vid en sjö i Cambridgeshire. Med hjälp av väder och vinddata har man räknat ut att ballongen vid det här laget kan ha flygit ända till Tjeckien men likt vädermeteorologernas prognoser är inget säkert. En uforapport från Isle of Wright har förresten redan knytits till den försvunna ballongen.

Läs mer om ballongen här. En hemsida som efterlyser information om någon sett ballongen når man här.

Vem vet? Ballongen kanske tar vägen över Sverige så småningom?