21:a i 12:e 2012

end-of-the-world t

Om det är nåt historien lärt oss, är det att människan är urusel på att ställa profetior. Att sia om vad framtiden har i sitt sköte håller knappt vetenskapen på med, vetenskapen sätter högst försiktiga prognoser. Det vi med säkerhet kan säga är att vi alla ska dö. Och från döden till undergången är steget millimeterkort.

För fans av undergång är fredagen den 21:e december 2012 helig. Det är som julafton infaller flera dagar i förväg. Det tack vare den gamla Mayakalendern. Inte för att Mayafolket gick runt och förutsåg världens undergång. Inte alls faktiskt, men så tror många idag.

Det är ganska mycket Numerologi över hela Mayakalenderns aktualitet. Den 21 december, 2012. Lägger man till tiden för vintersolståndet – det  forntida dagarnas julfirande – tillsammans med datumet, blir det många tolvor. 12: 12 21. 12.2012. Denna sifferexercis tilltalar New Age-tänket, den nya tidens religion som består av en rad trossatser från vitt skilda årgångar och traditioner,  som blandats samman och dukats upp på ett slags andligt smörgåsbord. Ett bord där man kan plocka av mysterier och sedan laga en personlig måltid som mättar själen.

Maya själva trodde inte att världen skulle gå under; att det skulle vara någon ”undergång” på ett materialistiskt plan. De visste att världen vid det astrologiska datumet gick in i en ny cykel. En ny tidsepok, där förvisso tidsandan säkerligen skulle vara annorlunda. Det kan man jämföra med våra dagars årskalender. Inte tror vi att världen går upp i rök bara för att 31 december förvandlas till den 1 januari. Och visst anlägger vi nyårslöften som ska göra oss till bättre människor. Nej, vi kan vara lugna och tro på en morgondag även på lördag.

Att Maya förutspått världens undergång är helt enkelt inte sant. Hysterin kring en ny tidscykel är ett modernt påfund som bättre passar vårt marknadsliberala världsexperiment. Gräver man lite under ytan skymtar oron. Att det inte längre är världen som ska gå under, utan istället är det börsen, ekonomin. Och visst, någon gång kommer Wall Streets dataskärmar att smälla av i vetskapen att man inte kan förvandla hur många datanollor och ettor som helst till nypressade sedlar. Men det var inte Mayas verklighet.

Inom New Age har det länge talats om en ny tidsålder. Vattumannens tidsålder. Tänket bygger på forntida astronomi, mysterier och astrologi. Stjärnornas vandring på himlavalvet. Slutet på Mayakalenderns cykel passar här in förvånansvärt lägligt. Nu är oroliga tider, så varför inte inleda denna tidsålder – denna Guldålder – redan imorgon? Innan det är för sent? Innan marknaden upptäcker att man inte kan äta pengar eller temperaturen på Jorden skapar klimathot och framtida konflikter?

Så tror jag.

Varför inte tro mer på oss själva

Förresten är utomjordingarna också riktigt usla på att spå framtida katastrofer. Länge har kontaktpersoner – de som fått besöka varelser ombord på flygande tefat – beskrivit hur de blivit varnade, att snart smäller det på riktigt. Många gånger har pekpinnen slagit mot människans vårdslöshet kring teknologi och politiskt beteende. Inte har Jorden gått under för det! Och inte har profeterna blivit arbetslösa heller.

Det verkar vara fruktansvärt svårt att förutspå framtiden oavsett varifrån man kommer.

Men så kommer en dag. Det kan vi vara säkra på. Historien visar oss det. Idag leder inte alla vägar längre till Rom. Och Roms undergång var utdragen och chimär. Rom ligger idag där staden legat – det var dess betydelse för resten av världen som gick under.

Vilket leder mig till ufofenomenet. En dag kommer vi nog förstå mer än vad vi gör idag. Förstå varför och vad egendomliga fenomen kan vara. Detta förutspår jag. Och inte blir det varelser i rymdskepp som kommer med svaren, som serverar sanningen på guldfat. Istället är det vi – människan – som måste bli klokare. Säkerligen på mer än ett sätt.

Detta förutspår jag.

Why not blow us up