”ett föremål något större än en aftonstjärna”

Från 2004 till 2010 bodde jag här och var i Rättvik med omnejd och fick då höra talas om ett flertal intressanta ufoobservationer. Ett av dessa involverade ett ufo som ska ha landat i en av byarna norr om orten. Jag fick tipset av en äldre herre som kom ihåg att han hört talats om händelsen när han var liten pojke. Exakt hur det gått till och vem som sett ufot visste han inte, men jag bestämde mig för att försöka ta reda på vad som hänt.

Efter att ha frågat runt bland äldre bekanta ledde spåret till byarna Nedre Gärdsjö och Blecket. På AFU – Arkivet för UFO-forskning – i Norrköping fann jag sedan precis vad jag sökte: en intervju fältundersökaren Ingvar Damm gjort med expeditionsvakten Nils Bjöör i Köping 1973. Nils var född och uppvuxen i Blecket och det ufo han såg över finnmarksskogen en mörk vinterkväll 1925 var just den observation jag var på jakt efter.

Vy från Hedsåsberget, västerut över Siljan och Rättvik

Nedan följer en sammanfattning av intervjun med Nils Bjöör, som publicerades i tidskriften UFO-Information nr 4 1974. Citaten är Nils egna ord:

Nils var 16 år gammal när han hälsade på hemma hos bekanta i Blecket. På verandan till familjens stuga kastade han ett getöga upp mot den stjärnklara himlen och fick syn på ”ett föremål något större än en aftonstjärna.” Ufot rörde sig upp och ned över Hedsåsberget, riktning västerut mot Siljan, och det ”skiftade färg i starkt gult och rött.” Nils följde intresserat rörelserna med blicken när ufot, rätt som det var, ramlade ned bakom berget. Nils hajade till. Det var ”precis som när en sten faller rakt ned”, och han jämförde det med ett stjärnfall av en storlek han aldrig tidigare sett.

Efter att ha berättat för familjen vad han nyss sett, begav sig allihop ut på gården. Där stod de, spanade och språkade, när ufot plötsligt dök upp igen. Föremålet rörde sig uppåt och stannade på samma höjd över berget som förut, innan den rörde sig söderut för att stanna över Råberget – en annan bergsknalle. ”Storleken verkade nu som en vanlig stjärna”, och Nils var säkerligen inte den enda som funderade på vad det kunde vara.

När ufot åter började sjunka ned mot marken – denna gång mycket långsammare – växte den i storlek. Den kom närmare och närmare observatörerna som förstod att föremålet rörde sig mot Blecket. När den nådde byns södra ände såg den ut att landa och Nils och en kamrat sprang iväg för att se vad det var.

”Föremålet låg på snön i en svacka ca 100 – 150 meter från vägen där vi stod .. Vi var nu verkligt rädda och vågade inte närma oss mera. Då föremålet låg i en sänka och det var mycket snö, kunde vi inte se det. Däremot var det ett blåvitt, väldigt starkt sken omkring, som återkastades av ladan och träden. Skenet avtog och det blev mörkt. Så flammade det upp igen till samma ljusstyrka. Detta pågick flera gånger. Efter en stund fick vi se att det på något vis höll på att ändras. Vi såg att det lyfte sakta snett upp mellan träden. Det var nu ett intensivt gulvitt sken, som bländade oss och vi kunde inte uppfatta några detaljer. Det steg och satte kurs mot berget. Farten var ungefär som en helikopters, och framme vid berget stannade det på exakt samma höjd och ställe som tidigare.”

Nils och hans kamrat beger sig hem, bara för att hinna se föremålet upprepa samma rutt ytterligare en gång. Ljusskenet ökar i styrka tills det går ned för landning (kanske i samma sänka) och svävar samma väg tillbaka. Mönstret bryts dock i och med att ufot går ned framför berget, där det slocknar mot marken.

Efter den händelserika kvällen går Nils hem på skakiga knän. Han vågar till slut berätta om händelsen för sin lärare som identifierar föremålet som gammaldags folktro. Nils berättar att läraren sa ” .. att det nog är någonting sådant som de gamla såg förr och som det blev skrock utav. De sade sig ha sett trollen åka mellan bergen i eldvagnar för att hälsa på varandra och ha trollbröllop”.

87 år år senare lever uppenbarligen minnet av händelsen kvar i Rättvik. Mig vetterligen så har kamraten och dennes familjemedlemmar aldrig intervjuats om händelsen och nu är det alldeles för sent, men snacket gick nog genom åren bland dem som var intresserade. Intressant är förstårs parallellen mellan ufofenomenet och folktron, dvs trollens eldvagnar vs skinande föremål på himlen. Att inte Nils uppfattar några detaljer på vad han anser vara ett föremål förtar inte dess till synes planerade medvetenhet. Ufot följde och rörde sig i upprepade mönster, som kanske kan tyda på någon slags målmedvetenhet. Allt som allt, ett fascinerande ufofall från gånga tider!

One thought on “”ett föremål något större än en aftonstjärna”

Kommentarer inaktiverade.