Från Närkontakt av tredje graden till Project Serpo

I mitt förra inlägg skrev jag om Steven Spielbergs klassiska sci-fi film Närkontakt av tredje graden (Originaltitel: Close encounters of the third kind) från 1977. Jag fortsätter här att analysera vidare kring några av de beröringspunkter som finns mellan filmens fiction och ufofenomenets mytologi.

Mot slutet av Spielbergs film skildras ett första möte mellan människa och utomjording på någorlunda lika villkor. Det är en diplomatisk och fredlig utväxling av både information och tidigare ”bortförda” människor. Mötet sker under stort hemlighetsmakeri vid berget Devils Tower i Wyoming. Mänskligheten representeras av en radda vetenskapsmän ledda av karaktären Claude Lacombe, en fransk forskare löst baserad på ufologen Jacques Vallee. Att den amerikanska militären i filmen agerar vakthundar, de ska hålla alllmänheten borta, är lite anmärkningsvärt. Det brukar vara tvärt om när filmens medium skildrar militära vedermödor i samband med tänkta utomjordingars operationer.

Men så är också utomjordingarna i Närkontakt av tredje graden av gott virke. De är inte här för att invadera jorden, bomba oss tillbaka till stenåldern eller ta mänskligheten som slavar. De är goda och vi är goda. Alla är jämlikar och representanter från många av världens nationer samarbetar för att tillsammans dela på utomjordingarnas kunskap. Spielbergs film är en skildring av ett 70-tal där USA inte agerar världstalesman utan mandat och där inget kallt krig existerar. Det är en utopisk vision för hur en världspolitisk första officiella närkontakt bör se ut. I samförstånd och i fred.

Allt sker dock i hemlighet där allmänhet och media bör hållas på avstånd. För att garantera lugn och ro vid Devils Tower används desinformation för att tömma området på folk. Nyheten att ett tågset med giftiga ångor spårat ur bluffas fram och ger lokalborna eld under fötterna. Men trots militärens ansträngningar slinker ett tiotals nyfikna igenom avspärrningarna. Karaktären Roy Neary, tillsammans med Jillian Guiler, är de som kommer längst. Gömda i bergets räfflade fåror ser de utomjordingarnas moderskepp landa på en nyligen uppbyggd landningsbana. 

Roy och Jillian är egentligen ”kallade” dit. Tidigare i filmen har man sett hur de varit med om var sin närkontakt och därigenom fått en slags telepatisk länk med utomjordingarna. En symbol har etsats in i deras medvetande, som särskilt för Roy, är omöjlig att inte ignorera. Besatt av att förstå och veta, tvekar han inte att bege sig till Devils Tower, när han förstått att det är där han bör vara.

Filmen avslutas med att utomjordingarna beger sig tillbaka upp mot stjärnhimlen för att resa tillbaka till sin hemplanet. Med i moderskeppet finns ett tjugotal speciellt utvalda människor som ska få följa med. Det är ett slags kulturellt och vetenskapligt utbyte kosmiska varelser emellan. En i gänget är Roy, som av Lacombe fått tillåtelse att ansluta sig till det redan förberedda teamet. Var de är på väg och vad de ska få vara med om är frågor de flesta nog hinner reflektera över efter att ha sett klart på filmen.

Påstått exempel på de utomjordiska Ebens skriftspråk.

I skuggorna inom den amerikanska underrättelsetjänsten finns många desinformatörer och sanningsförvrängare. Att olika underrättelsetjänster i USA länge varit intresserad av ufofenomenet är ingen nyhet. Varför är det svårare att begripa. Det mest uppenbara skälet är att man vill ha kontroll över vad som sker i luftrummet. Ufos som svävar förbi över hemliga anläggningar och känsliga installationer är en annan möjlig orsak till att hålla koll på vad som eventuellt skrivs av ufologer och tidningar. Kontroll av information och möjligheten att styra känslig information dit man själv vill är i alla fall en av underrättelsetjänsternas många specialiteter.

Att desinformation, lögner och halvsanningar matats ut till amerikanska ufologer under senare delen av 1900-talet är idag känt. Jag skulle inte vilja påstå att det är väldokumenterat, eftersom pappersspåren ofta slutar med hemlighetsstämplingar och censur. En desinformatör heter Richard M. Doty, knuten till Air Force Office of Special Investigation (AFOSI), och den som vill läsa mer om honom och hans ”arbete” bör läsa boken Mirage Men av Mark Pilkington. Doty har bland annat dykt upp och ”konfirmerat” uppgifterna om ett speciellt projekt inom den amerikanska underrättelsebranschen. Projektet kallas Project Serpo och går i korthet ut på att det finns ett utbytesprogram mellan en topphemlig icke-specifierad amerikansk organisation och utomjordiska varelser man kallar för Ebens.

Parallellerna mellan Närkontakt av tredje graden och Project Serpo är tydliga. Äntligen har vi kanske svaret på vad som hände med Roy någonstans därute bland svarta hål och snurrande galaxer. Att Richard M. Doty bekräftat projektets verklighet är dock ett exempel på att desinformation, vilket man bör vara medveten om innan man sväljer Serpo med hull och hår, lurar i bakgrunden.

Project Serpo finns även som serietidning.

Informationen om Project Serpo ”läckte” i november 2005 ut till en privat mailinglista som drevs av en Victor Martinez. Avsändaren var anonym och gick under den passande synonymen ”Anonymous”. Anonymous påstod att han arbetat på Defense Intelligence Agency (DIA). Som talesman för en grupp DIA-anställda skickade han, eller hon, mer och mer information om Serpo till Martinez och de ufologer som tillhörde hans privata mailinglista. I slutet av december slutade dock Anonymous att höra av sig till Martinez. I januari 2006 var han tillbaka efter att en datatekniker vid namn Bill Ryan erbjudit att sammanställa en hemsida för allt material rörande Project Serpo. Anonymous meddelade för Bill att han tillhandahållit 85 % av materialet. Resterande procent kom från en annan anonym källa med tentakler inom projektet och ca 2 %  härledde från ytterligare en tredje källa, kort och gott kallad ”Ghost”.

På hemsidan Serpo.org finns bakgrunden och all den information om Project Serpo som hittills slunkit ut till allmänheten. Den anonyma informationen berättar följande: Två utomjordiska farkoster kraschade kring Roswell 1947. En utomjording överlevde och togs till Los Alamos. Varelsen dog 1952 men hade innan fått tillstånd att, genom en apparat bärgad från en av de kraschade farkosterna, ta kontakt med sin hemplanet. Ett möte arrangerades till april 1964. Platsen var inte Devils Tower utan någonstans kring Alamogordo i New Mexico.

Så kom då utomjordingarna – de så kallade Ebens. Officiell kontakt etablerades och utomjordingarna kunde bära ombord sina döda kamrater på sin farkost. Språket var engelska eftersom utomjordingarna hade med sig en översättningsapparat. Ett utbytesprogram sattes igång. Tolv utvalda militärer med speciella kunskaper – både vetenskapliga och säkerhetstekniska – rekryterades och raderades ur byråkratiska rullor. Tio män och två kvinnor fick vänta någonstans på Area 51 när Ebens landade igen. De gick ombord på farkosten och resan till Ebens hemplanet påbörjades.

Stjärnbilden Reticulum (Rombiska nätet).

Ebens bor, enligt alla hemliga källor, på en planet i det binära stjärnsystemet Zeta Reticuli, beläget nära det Stora Magellanska Molnet i stjärnbilden Reticulum (Rombiska nätet på svenska). Det är en stjärnbild som syns från jordens södra halvklot och ligger 39 ljusår från oss. Planeten kretsar kring två solar, och det ska visst ha varit med viss svårighet Serpos team anpassade sig till deras klimat och lufttryck.

Det berättas att något gick snett, det var meningen att de ”utvalda” skulle stanna där i tio år (eller 20 år, det finns flera versioner), och man återvände till jorden 1978. Sju män och en kvinna kom tillbaka. Under vistelsen på Ebens hemplanet hade två avlidit och fyra valde att stanna kvar. Av de åtta som återvände finns ingen idag i livet. Den siste veteranen från resan dog 2002, utan att ha avslöjat ett ord.

En fantastisk och originell historia? Nja, delar är ju faktiskt hämtade från Spielbergs film Närkontakt av tredje graden och det är väl där någonstans man ska lägga ribban för att söka skilja fictionen från mytologin. I fem steg ska jag nu söka skilja på vad som är fiction, vad som är ufomytologi och vad som ser ut att vara rena påhitt. Där allt går in i varandra.

För det första finns det finns många motsträviga uppgifter i materialet rörande Project Serpo. Vissa hemliga källor säger så, vissa tycker så. Datum och tider kolliderar med varandra. Det är inte säkert att det var tio män och två kvinnor. Det kan ha varit tolv män, eller femton osv. Informationen bekräftas av olika hemliga källor som individuellt korrigerar vissa uppgifter men håller med om att det stora hela är korrekt. Argument som skapar en aura av många oberoende röster men som i själva verket kommer från samma källa.

För det andra är uppgiftslämnarna anonyma. Ingen seriös ufolog kan med äran i behåll svälja uppgifterna om Project Serpo utan bevis för dess möjliga sanningshalter. Man måste kunna kontrollera uppgifterna för att ens överväga att lyfta på ögonbrynen i häpnad.

För det tredje vet vi att välkända desinformatörer med desinformation som professionellt yrke satt sina klor i Project Serpos hela story. Doty är en av dem, William Moore en annan. Moore erkände på en ufokonferens i Las Vegas 1989 att han använt material och uppslag från underrättelsetjänster och att han förlett sina ufologkollegor (Se Pilkingtons bok Mirage Men). En hemliga källa inom underrättelsetjänsten Moore talat med, ”Falcon” kallad, berättade redan 1984 om utomjordingar vid namn Ebens. Doty skriver även att Victor Martinez arbetat för underrättelsetjänsten. Således leder alla spår tillbaka till underrättelsetjänstens desinformationskampanjer.

För det fjärde återanvänds inslag i Project Serpo från tidigare ufologiska spörsmål. Från redan befintligt stoff som mytologiserats. Att Ebens kommer från Zeta Reticuli är bland annat hämtat från Betty och Barney Hills klassiska närkontakt av fjärde grad. I september 1961 mötte paret ett diskusformat ufo i den amerikanska delstaten New Hampshire och de kunde senare, genom hypnos, återberätta vad de fick se ombord på ufofarkosten. Utomjordingarna visade en stjärnkarta för Betty som hon tolkade var kartan över deras hemplanet. Stjärnornas positioner ledde Marjoire Fish till att identifiera en specifik plats i vår galax, sett från jorden. Stjärnsystemet kunde enligt henne bara vara Zeta Reticuli. Andra element som återanvänds i materialet rörande Project Serpo är både Roswellkraschen och Area 51.

För det femte har man snott uppslaget till Project Serpo från Närkontakt av tredje graden. Skillnaden mellan filmen och desinformationen bakom Serpo är att den amerikanska militären förvandlats från att bara vara vakthundar till att vara det internationella forskningsteamet som välkomnar utomjordingarna. I Project Serpo är det ingen fransk vetenskapsman som ansvarar för hela apparaten utan projektets ansvariga förblir hemliga och under ett amerikanskt mandat. Serpomaterialet presenterar en amerikansk militär med kosmiska kontakter. Man har dock bevarat delar av Spielbergs vision om ett världssamfund i samarbete. Uppenbarligen är en kosmisk konspiration för stor för att bara USA ska kunna äta av kakan.

Karta över Johnstonatollen med Akau Island där Ebens påstås ha träffat representanter från bland annat FN och Vatikanen.

Enligt Anonymous, ghost och alla andra anonyma röster vi varken kan faktagranska eller undersöka sanningshalten på, fortsätter kontakterna med Ebens än idag. Konstigt vore väl annars! Det senaste mötet mellan två kosmiska intelligenser ska ha skett på ön Akau Island på Johnstonatollen i Stilla Havet. Cirkus 1400 kilometer väst om Hawaii ligger atollen som förvaltas av USA genom U.S Fish and Wildlife Service. Numera är atollen ett naturskyddsområde, obebodd, och en perfekt plats att träffas på om man vill mötas i hemlighet.

Ebens välkommnades av den 18 man starka jorddelegationen. Representanter från USA, Ryssland, FN, Vatikanen och Kina bytte gåvor och bokade nytt möte. USA:s bidrag bestod av 5 militärer, 2 från underrättelsetjänsten, en lingvist och en representant från president Obamas administration. Nästa möte ska visst ske i november 2012. Vart fick man inte veta.

Mer om Spielberg och hans filmer  i nästa blogg.