Maja-Lisa och trollen i Fagertjäln del 2

I förra inlägget skrev jag om Maja-Lisa från Fagertjäln som i mitten av 1850-talet fick uppleva en rad mystiska fenomen i samband med att hon bortförts av ”trollvarelser”. Hon var dotter till Per och Anna Greta Andersson-Lundgren och hade nio syskon. Den två år yngre systern Amanda blev även hon involverad i det Maja-Lisas upplevde.

Vad Maja-Lisa, Amanda, familjen och deras vänner såg och upplevde finns nedtecknat i min fasters Inger Hedströms bok, Risberg – Byn bortom allfarvägen, som kom ut 1999. Boken går att låna genom Libris fjärrlån för den som vill läsa själv. Redogörelsen upptecknades först av Emmy Hedström år 1936 och bygger på vittnesutsagor som samlades ihop av en G.E. Lundberg med flera. Jag har inte exakt återgivit det som står i boken utan valt ut de mest intressanta delarna. Här fortsätter jag nu redogörelsen för Maja-Lisas fortsatta öden:

Efter att Maja-Lisa och Amanda varit med om en rad egendomliga upplevelser skickade föräldrarna Maja-Lisa, som var mest ansatt av trollen, till byn Frautjäln för att där vårdas i en annan miljö. Man kan tänka sig att de tänkte att ett miljöombyte skulle göra gott. De skickade även bud till Skellefteå, efter prästen Norrman, för att höra om han kunde tänkas göra ett försök att ”bota” deras dotter.

Faktum är att en kyrkoherde redan gjort ett försök att med andlig kraft försöka få bukt med Maja-Lisa och Amandas upplevelser, vad det nu än var som låg bakom det hela. Kyrkoherde Solander, från Norsjö församling, hade dock inte gjort något vidare intryck. Under hela hans besök påstod Maja-Lisa och Amanda hur trollen kilade runt i huset och riktigt fjäskade för prästen. När han skulle fara hem såg flickorna även hur trollen satt runt släden och kuskbocken och skrattade gott. Inga andra såg dock trollen. Men effekten blev en annan nu när Norrman kom på besök:

Det skedde midsommaren 1863. Olov Nilsson från Stensliden hämtade prästen och Maja-Lisa i Frautjäln och skjutsade de båda med båt över sjön Lidsträsket. Brita Kullenberg, som var med på resan, berättade att Maja-Lisa var så orolig att flera stycken fick hjälpas åt att hålla ned henne. Hon tycktes ha ett stort sällskap hon umgicks med, som ingen annan såg. Hon sträckte bland annat ut handen och tog emot något som hon stoppade i munnen. Hon sade att hon fått något riktigt gott och började smacka och tugga.

Ytterligare en namngivet vittne berättar här hur Maja-Lisa kunde bete sig. Brita Kullenberg säger att hon var med och höll i Maja-Lisa när hon fått något slags anfall och att det krävdes flera stycken för att verkligen hålla fast henne. Olov Nilsson känner vi igen från tidigare. Han var med och vakade över flickorna och fick bland annat höra musik komma från en verktygshylla. Att Maja-Lisa smackar och tuggar med munnen ska ni lägga på minnet. Jag återkommer till det. Men först prästen Norrmans exorcism:

På midsommardagen 1863 var det utlyst möte i Per Andersson-Lundgrens hem. Maja-Lisa var mycket orolig men även Amanda visade oro. Två manhaftiga karlar för vardera flicka skulle svara för stillheten. Prästen kom så och hela köket och kammaren i det fattiga hemmet var fullt av folk. Spänning låg i luften.

En J.A. Almqvist står här för vittnesutsagan. Han var vid tillfället för prästbesöket en liten parvel men han säger sig livligt komma ihåg vad som hände på grund av det exceptionella han då fick vara med om:

Prästen började med psalmsång och flickorna började bli rasande. De tuggade med läpparna och tungan så att man fick lov att sticka in skedskaft mellan tänderna för att förhindra detta. De män som höll i flickorna hade svårt att hålla dem något så när stilla. Pastorn talade sedan enskilt med flickorna.

Almqvist säger att alla som trängt in sig i hemmet vid prästbesöket var djupt gripna och tagna av ögonblicket. Att man hade känn på att här ”stredo mörkrets och ljusets makter om själarna.” Jag beskrev nyss prästens predikan som en exorcism. Känt är att exorcism, inom den katolska kyrkan, är ett vedertaget faktum. Exorcismen går där ut på att driva ut onda andar eller demoner som besatt eller tagit över en persons medvetande. Att pastor Norrman här gör en slags exorcism kan vi nog hålla med om även om det troligtvis inte gick till som det kan göra inom den katolska kyrkan. Lyckades då Norrman att med bibelns ord och psalmsången besinna krafterna som tycktes verka genom flickorna? Jo då, Amanda, den yngre systern, blev lugnare och efter någon tid fullständigt återställd.

Målning av Francisco Goya. Saint Francis Borga utför en exorcism.

Maja-Lisa blev även hon lugnare men besvärades ända till sin död, då och då, av så kallade ”vanmaktsfall”. Man får även reda på att hon faktiskt led av en ögonsjukdom, så kallad nattblindhet. Vi säger idag att hon led av starr. Hon blev senare helt blind.

Vad var det då Maja-Lisa och Amanda varit med om egentligen? Var de två syskon som stod nära varandra och som tillsammans fantiserade fram en otrolig historia om att de blev borttagna av trollen? Eller var dom utsatta för ett eller flera ännu okända fenomen som vi idag bortförklarar med att kalla det folktro?

Tittar man på allt som berättas kring Maja-Lisa och hennes familj förstår man att någonting inte var som det brukar. Vi kan identifiera en rad forteanska fenomen som ännu upplevs av vanliga, ”friska”, människor världen runt men vi ser även tecken på att flickorna, speciellt Maja-Lisa, led av sjukdomar vi idag bättre kan förklara och förstå än vad man gjorde under mitten av 1800-talet.

Var trollen Maja-Lisa såg ett eller flera symptom från en hjärnsjukdom?

Att Maja-Lisa faller i vanmakt, blir stel i kroppen och tuggar och smackar med munnen tyder faktiskt på att hon kan ha varit epileptiker. Som det står i Wikipedias diagnos:

Epilepsi (från latin epilepsia, från grekiska ἐπιληψία, från epilambanein, att anfalla, gripa tag, från lambanein, att ta, äldre benämning fallandesot, är en grupp kroniska sjukdomar som yttrar sig i form av plötsliga attacker av övergående elektriska urladdningar hos hjärnans nervceller. Orsaken till epileptiska anfall kan utgöras av en missbildning, ärrbildning eller skada i hjärnan, men också av påfrestningar på hjärnan som extrem trötthet, abstinens efter drogmissbruk eller infektioner. Hos de allra flesta finner man emellertid aldrig någon bakomliggande medicinsk förklaring. Epilepsianfallens karaktär, frekvens och omfattning varierar kraftigt mellan olika drabbade individer, likaså möjligheten till framgångsrik medicinsk behandling…

… Fallsjuka och fallandesot är äldre benämningar som ofta ses i gamla texter och kyrkoböcker. Begreppen syftar på att en person som drabbas av ett epileptiskt anfall ofta (dock inte alltid, se nedan) faller ihop i kramper…

… Under medvetandegrumlingarna kan ofrivilliga upprepande rörelser, automatismer förekomma.” 

Man kan även spekulera i att Maja-Lisa led av schizofreni eller någon annan mental åkomma. När det gäller Amanda, som efter pastorsbesöket till synes blir helt frisk, tycker jag tyder på att hon kan ha påverkats av den äldre systern Maja-Lisa och spelat med. Det finns en speciell diagnos för det också. Tillståndet kallas foile à deux, delad galenskap, och doktor Wikipedia förklarar det så här:

Folie à deux är en relativt sällsynt psykisk störning, som tillhör psykoserna. Namnet betyder ”två personers vansinne” d.v.s. två personer delar samma vanföreställningar. Dessa personer tillhör vanligen samma familj – till exempel mor och dotter – och lever nära varandra men isolerade från andra personer. Vanföreställningarna består ofta av förföljelseidéer. Hallucinationer kan också förekomma…

… I allmänhet är den ena personen ”den primära patienten” och den andra personen har påverkats av sin dominerande, mer störda släkting. Folie à deux kallas därför också för inducerad psykos. Om de störda personerna separeras kvarstår vanföreställningarna hos den, som initialt var psykotisk, medan den andra personen kan bli symptomfri utan specifik behandling.”

Naturligtvis kan Amanda dock även hon lidit av en mildare form av epilepsi men jag tycker ovan nämnda diagnos mer stämmer in på Amandas fall.

Vad säger då andra källor om de datum, årtal och personer som förekommer i denna redogörelse. Ska vi ta allt på allvar, eller är det mesta hörsägen och typexempel på skvaller som genom åren förbättrats på genom återberättande?

Min faster har kollat upp alla personer som omnämns i traktens kyrkböcker och de har alla existerat i verkligheten. Vissa delar av berättelsen stämmer dock inte. Maja-Lisa föddes 1848 och då kan inte trollhändelserna ha startat 1852 som redogörelsen gör gällande. Att familjen bodde i Fagertjäln, att de var fattiga och att Maja-Lisas far slutligen förlorade sitt hemman kan i alla fall bekräftas.

Målning av John Bauer. Flickan har blivit bortförd av trollen och speglar sig i den mörka skogstjärnens vatten. Kanske är det en symbolisk bild av hur ens medvetande speglar den verkliga värld vi upplever med våra sinnen?

Fortsättning följer…

One thought on “Maja-Lisa och trollen i Fagertjäln del 2

  1. Roligt att du tagit dig an just den här historien.
    Tanken att Maja-Lisa kan ha varit epileptiker kan jag hålla med om. Många av symtomen stämmer väl med den diagnosen. Dock kan man tycka det är märkligt att ingen i hennes omgivning verkade misstänka att det var den sjukdomen hon led av. ”Fallandesjuka” var väl känt, om inte annat genom bibeln som dåtidens människor var väl bevandrade i. Om det nu var epilepsi, är det ändå märkligt med de upplevelser som Maja-Lisa tyckte sig ha om ”trollen”. Mig veterligt hallusionerar inte epileptiker, men jag vet för lite om det för att kunna uttala mig. Din andra diagnos ”Folie à deux” på Amanda väldigt intressant. Där verkar du ha träffat mitt i prick. Precis så verkar det ha varit.
    Hur som helst stimulerar hela historien fantasin och troligen kommer fler försök att förklara den i framtiden. Men exakt vad det var, är det nog tveksamt om vi får reda på någon gång.

Kommentarer inaktiverade.