UFO och kontraspionage

På en mailing-lista för UFO-Sveriges medlemmar har det debatterats flitigt över helgerna och in på det nya året. Själv får jag uppleva debatten med några veckors fördröjning. Min elektroniska postlåda fick sig en rejäl kyss i höstas när den stod mitt i skottlinjen för ett spambombardemang av råge och passar sig klokt nog nu för att ta in för många e-mail samtidigt. Hur som helst, en spännande tanke som dykt upp bland trådarna var funderingarna på att använda sig av metoder inspirerade av kontraspionage när man analyserar mer komplicerade ufoobservationer.

Tanken är inte ny. Det var ufologen Jacques Vallee som i sin bok – Messengers of Deception – beskrev sina funderingar kring det. Men vad menar ufologen är en komplicerad ufoobservation?  Det enklaste svaret är att det blir komplicerat när man i samband med en observation av ett okänd flygande objekt/fenomen även ser, samt kommunicerar med, humanoida varelser på eller intill farkosten/fenomenet. Att undersöka ett sådant ufofall är inte lätt. Det bevisar sig självt av att varelser från det okända hälsat på oss människor ända sedan forntiden och vi fortfarande inte har någon aning om varifrån de kommer. Ett exempel är den sumeriska guden Oannes. Enligt legenderna var Oannes till hälften en fiskvarelse och till sin andra hälft mänsklig. Denna hybrid steg upp ur Persiska Gulfen för 5000 år sedan och talade om och beskrev ting ingen då visste fanns.

Kontraspionage går ut på att förebygga, avslöja och bekämpa spionage. Vanligtvis är detta en domän förbehållet underrättelsetjänster och andra mer eller mindre hemliga säkerhetsorganisationer. Jag tar även för givet att kontraspionage används för att bekämpa spionage, terrorism och andra samhällsstörtande operationer. Vallee misstänker alltså att varelserna som ofta associeras med ufofenomenet ger ifrån sig ett falskt sken i våra häpna ögon. Kan de vara en slags spioner eller observatörer med hemliga syften och kan man då, genom kontraspionagets verktyg, komma deras syfte och mål närmare?

Vallee har onekligen poänger i sitt resonemang och jag har funderat lite på hur jag själv kan tillämpa kontraspionaget i mitt kall som aktiv fältundersökare av svenska ufoobservationer? Går det ens att tänka sig arbeta lite som James Bond eller Fox Mulder? Kan jag till exempel lära mig något nyttigt jag kan tillämpa på fältet om jag studerar hur olika underrättelsetjänster tänker, agerar, planerar och genomför?

Som det ser ut idag är det tveksamt. Att vara fältundersökare för UFO-Sverige är inte glamoröst. Att på eget bevåg åka runt i bilen längs eländiga skogsvägar och genom otaliga stadsrondeller för att intervjua en människa som sett fenomen vetenskapen idag inte har riktigt koll på, är allt annat än vad man ser på film eller tv. För det första är det ett ideellt arbete man gör i mån av tid. För det andra visar det sig att flesta ufos folk rapporterar in till UFO-Sverige inte alls är okända farkoster som många verka veta och tro. Minst 90 procent av ufoobservationerna kan, efter platsundersökningar och intervjuer med observatörer, förklaras som naturliga och astronomiska fenomen samt diverse mänsklig aktivitet. Och väldigt sällan får man träffa någon som sett en varelse intill, under, över eller framför det oidentifierade föremålet/fenomenet.

På tal om spionage. I mitt förra inlägg skrev jag lite om boken The NASA Conspiracies – den brittiske ufologen Nick Redferns senaste alster. Jag ska nu, med tanke på ämnet, ta upp ett av de vittnesmål Redfern fått höra och skriver om. Händelsen han refererar till, om den överhuvudtaget är sann, är ganska otrolig.

Händelsen ska ha utspelat sig 1974 i en byggnad som tillhörde GEC-Marconi. Företaget spelade, i alla fall då, en ledande roll i arbetet med forskning och utveckling av militära program för – och på uppdrag av – den brittiska försvarsmakten. En kvinna, med kopplingar till den engelska militären som arbetade på företaget, fick en morgon när hon kom till jobbet se flertalet personal från det brittiska försvarsministeriet svärma runt i byggnaden. När hon senare frågade en kollega vad det var som hade hänt, för hon förstod att något var i görningen, svarade han hyssjade att det skett ett inbrott under natten. Mer kunde – eller vågade han – inte säga.

Efter ett par veckor hade kvinnans nyfikenhet fått mer kött på benen. Hon fick höra att inbrottet hade skett under natten och att huvudvittnet var en säkerhetsvakt. Vakten hade gått sin vanliga runda när han i en korridor fick syn på ett blått ljus som verkade komma ut från ett av rummen. Detta rum var dock speciellt. Det var där som Marconi hyste sina mest topphemliga dokument som rörde arbetet de utförde för den brittiska militären. Säkerhetsvakten rusade raskt in – redo att göra sitt jobb – och i nästa stund skrämdes han bokstavligen från vettet!

Vad vakten såg inne i rummet var nämligen ingen vanlig inbrottstjuv. Döm om hans förvåning när han fick syn på en humanoid varelse som höll på att gå igenom de hemlighetsstämplade pappersmapparna. Varelsen, som var mer varelse än humanoid, hade någon slags hjälm på huvudet. Hjälmen tycktes generera det blåa ljuset och uppenbarligen överraskad av säkerhetsvaktens bryska uppdykande, dematerialiserade sig varelsen mitt framför vaktens häpna blick och försvann in i det tomma(?) intet!

Det må vara en otrolig skröna Redfern serverar oss. Ett vittnesmål som bygger på en andrahandskälla som bygger på ytterligare källor i tre, fyra, fem led, men man kan ju leka med tanken att någon slags sanning finns begraven här. I så fall får frågan om kontraspionage, som en metod att angripa ufoobservationer där varelser observeras, ytterligare plustecken. Uppenbarligen var varelsen – må den vara utomjordisk, flerdimensionell eller en professionell spion från en främmande jordisk makt – intresserad av vad den brittiska militären kunde tänkas ha till sitt förfogande.

Vad historien egentligen berättar om är den klassiska metoden för industrispionage. En främmande makt eller ett konkurrerande företag som använder spioner för att få tag i sina ”fienders” hemligheter. Det kan till exempel vara nya teknologier, vapensystem eller finansiella uppgifter man vill åt. Ett försprång som gör att man kommer först eller får fördelar på diverse ”marknader”. Vad varelsen med hjälmen gjorde på Marconis fabrik ger oss därmed en inblick i dess syfte. Kanske var den där för att ta reda på de senaste radaranläggningarnas planritningar eller vad för slags nya snaskiga vapensystem som låg på förlossningsbordet? Allt för att hålla sin hemlighet, sitt ursprung och sitt syfte ett eller flera steg framför vår vetskap.

One thought on “UFO och kontraspionage

  1. Marconi köptes väl av Ericson och ingår i BAE. I början på 80-talet gick det rykten om att ett 25-tal anställda/ forskare som sysslade med bl.a. torpeder skulle ha dött under mystiska omständigheter. Ryktena underblåstes av konspirationsteorier, Sovjet etc.

Kommentarer inaktiverade.