New age och sökandet efter utomjordiskt liv

Hemtentan i universitetskursen Myt, magi och ockultism tar upp mycket av min tid just nu. När andra sitter och skalar ägg och kontemplerar över påskens budskap, sitter jag och funderar kring moderna myter, frimureri, häxförföljelser och Madame Blavatsky. 

Det har varit en intressant kurs att följa och hemtentan är det slutgiltiga testet på att visa vad man eventuellt lärt sig under vårens seminarier och diskussioner. Ett av fyra seminarium jag tagit del av handlade om begreppet new age. Upplägget var fritt och vi fick själva tolka och argumentera över vad begreppet kunde stå för – för det finns ju inget riktigt facit på den frågan. New age som begrepp är ganska vitt och brett och många skilda trosuppfattningar ryms under ett och samma tak. 

Kurslitteraturen för den del av kursen som gällde new age bestod av På spaning efter helheten – New age, en ny folktro?, av Olav Hammer och New age av Jean Vernette. Om ufo-uppfattningar i Sverige skriver Hammer i sin bok så här: 

”I Sverige finns snart alla schatteringar av UFO-uppfattningar representerade. Här finns teknikorienterade ufologer, bland annat den nog så skeptiska föreningen UFO-Sverige. Men här finns också personer som anser att de har kontaktats av rymdvarelser, eller som kanaliserar andliga budskap från sådana varelser.” [s.283] 

Kul att UFO-Sverige nämns i förbifarten men Hammer, som är religionshistoriker vid universitet i Odense, lägger förstås sitt krut på de trosuppfattningar som mer passar in i begreppet New age. Nyreligiösa ufotroende som paraderar förbi är Sten Lindgren, Daniel Glantz, Rauni-Leena Luukanen, Kristina Wennergren, Marina Munk och Björn Örtenheim. Den röda tråd som går genom hela Hammars bok, och genom begreppet new age, är att new age kan förstås som en form av religiös medvetenhet. 

Jean Vernette skriver i sin bok om en uppkommen ”planetär medvetenhet”. Vernette säger så här: ”Denna helt nya uppfattning av att tillhöra en planetomfattande gemenskap är typisk för New age. I och med utforskandet av solsystemet har vår uppfattning om vår planet förändrats. När den ses av en kosmonaut i sin kapsel så spelar det ingen roll om kosmonauten är ryss eller amerikan – båda ser detsamma: ett ömtåligt, vackert blått klot utan några synliga gränser i en oändlig svart rymd.” [s.90] 

Jag kan i sammanhanget inte låta bli att tänka på de astronauter som efter att gjort sitt arbete ute i vår närmsta rymd åter landat på jorden och funnit att deras upplevelser gett dem ett helt nytt sätt att se på livet och deras existens här på jorden. Astronauterna har genom sina unika glimtar av jorden sett utifrån funnit insikten att vår jord är en vacker och blå glittrande pärla i ett svart hav. Ett ömtåligt klot som trotsat det ogästvänliga kosmos och sått liv i många olika former. Det var denna insikt som till exempel fick astronauten Edgar Mitchell att vara med och starta Institue of Noetic Science, ett center för att utforska människans möjligheter.

Hur Jorden ter sig från Månens horisont.

Men man behöver visst inte ge sig fysiskt ut i rymden för att få en ny dimension på sitt jordbundna liv. Det visar inte minst Lindgren & Co., som genom en påstådd kontakt med utomjordiska intelligenser, fått uppleva hur deras världsuppfattningar expanderat bortom vårt klot. För dem är inte människan längre ensam i det ofantliga universum. För dem är det bara en fråga om när och hur människan går vidare in i ett mer kosmiskt medvetande. 

De delar sin tro tillsammans med de vetenskapsmän som i dagarna spanar efter planeter runt andra solar än vår. Till dags datum har man identifierat i runda tal 400 stycken planeter och listan fortsätter att fyllas på. Astrobiologer söker samtidigt efter vatten på Mars och tittar extra noga efter livets allra minsta molekyler och byggstenar. Teorier om att människan en gång haft sitt ursprung där ute finns redan. Bland annat talar man om panspermia, dvs bakterier som liftade med sten och isblock och som följde med ned till jordens yta när meteoriterna slog ned på marken för miljontals år sedan. 

Att människans syn på universum kommer att förändras i framtiden är uppenbart. Varje upptäckt, varje ny landbesättning, har vidgat människans kunskap om vilka vi är och när människan en dag landar på planeten Mars och eventuellt tar sig vidare till andra planeter i vårt grannskap, kommer insikten om vår existens att förändras. Och frågan om andra intelligenta livsformer i universum är en fråga som hänger ihop med denna ”planetära medvetenhet”. För om människan kan landa på sin måne och på sin grannplanet kan också andra intelligenta livsformer landa på sina respektive osv.

Det är förstås milsvida steg mellan de tefatstroende och vetenskapsmännen som söker efter utomjordiskt liv. Där de tefatstroende redan funnit intelligent liv, eller rättare sagt, intelligent liv har funnit oss, så söker vetenskapen efter liv i den allra minsta outvecklade formen. Vetenskapen söker liv med mikroskopet och använder teleskopet för att identifiera möjliga planeter av intresse. Men man kan dock säga att sökandet efter utomjordiskt liv, en planetär medvetenhet, är en vision båda grupper delar. Än så länge är inget säkert och de verifierbara bevisen för utomjordiskt liv lyser med sin frånvaro.

Jag tycker det ska bli intressant att följa vetenskapen i sitt sökande efter eventuellt liv på andra himlakroppar. Likaså tycker jag det är intressant att studera vad de tefatstroende har att säga om det intelligenta utomjordiska liv som, om vi ska ta deras ord på fullt allvar, ska ha hittat hit. Det är naturligtvis intressant att se att både den nya religiösa medvenheten talar om utomjordiskt liv, precis som man kan ana att den vetenskapliga medvetenheten börjar göra, när teknologin nu låter den tanken öppna sig lite mera.

Mysterier är vad som driver människan till att söka kunskap och förståelse. Att se jorden gå upp över månens horisont ger en vision om en planetär medvetenhet och ett nytt sätt att se på människan och dess plats i universum.

Maja-Lisa och trollen i Fagertjäln del 3

Har haft en liten följetong här på bloggen. I boken Risberg – Byn bortom allfarvägen som min faster Inger Hedström skrivit, berättar hon om Maja-Lisa från Fagertjäln och hennes upplevelser hos trollen, en enligt uppgifterna sann historia som ska ha skett kring 1850-talet. I två inlägg – del 1 – och – del 2 – har jag redogjort för vad Maja-Lisa, hennes syster, föräldrar, släkt och vänner var med om då. Här följer en slags epilog på min lilla analys:

”Min mor talar sanning, och hon är en gudfruktig kvinna. Hennes hem var beläget i närheten av Fagertjäln. Då hon berättar om de så kallade Fagertjälntrollen, om Maja-Lisa Lundgrens upplevelser måste man, om man vill eller inte, förstå, att det finnes mycket mellan himmel och jord, som vi ej kunna förklara.”

Så ska en av tre ungdomar i trakten kring Fagertjäln sagt när de samtalade om ockulta ting och jag kan bara hålla med om att det finns mycket vi idag inte har riktigt koll på. Ett fenomen som fortsätter att gäcka oss är ufofenomenet. Trots att det forskas på allt från svarta hål till pyttesmå neutroner så får ufofenomenet inte mycket uppmärksamhet i forskarvärlden. Det hela anses vara påhitt, man har helt enkelt inbillat sig att man sett ett ufo och det finns inget med substans att sätta forskarklorna i. Att någon sett ett troll avfärdar samma naturvetenskap som vidskepelse och gammaldags folktro och därmed är den saken ur världen.

Att inse att allt mellan himmel och jord inte är förklarat behöver dock inte tas som ett tecken på att ufos eller troll finns i den bemärkelsen som vi tror att dom finns. Det kan komma en dag då vi får en bred vetenskaplig förklaring på vad ett ufo eller ett troll anses vara. Att tills dess skylla på inbillning eller hallucinationer är inget svar på en gåta, det är ett svar på en förutfattad fråga. En riktigt svar kommer när vi först förstår hur fenomenet fungerar och fram tills dess måste vi ta fenomenen på allvar. Annars missar vi poängen, den förståelse som kan leda fram till ett svar. Maja-Lisa upplevde att hon fördes bort av troll. Vi har ingen anledning att tvivla på att hon verkligen upplevde det. Men om hon upplevde det, vad är det då som orsakade den upplevelsen? Vad är det egentligen för fenomen vi har att göra med?

Det kan konstateras att de väsen människor såg och sades se för hundrafemtio år sedan idag bytt kläder. Nu talas det sällan om att någon sett ett troll eller blivit bortförd av ett troll. Numera ser man istället varelser från andra världar, varelser som kommer till oss i tekniska farkoster och som bortför människor i dessa flygande tefat. Det är lätt att se likheterna mellan folktrons skildringar och det man kan läsa i moderna böcker om ufofenomenet. Vår uppfattning av fenomenet kan således vara kopplat till vad vi människor har för kulturell kontext. I ett samhälle där tron på troll var allmänt utbrett var det då mer självklart att det var troll man såg. I ett samhälle där tron på utomjordiskt liv är allmänt utbrett är det troligt att när man ser varelser, att dom är från en annan planet.

Tänker man efter så har människan alltid haft ett svar på varifrån varelserna kommer. Det har aldrig varit på tal om att de inte existerat. Var kultur har haft ett samhälle där osynliga andar, gudar och osynliga krafter på något sätt passat in i världsbilden. Och även i vår moderna tid, efter att psyket också blivit en vetenskap, har varelserna likafullt en mening. De är nu hjärnspöken, inbillning, hallucinationer osv. Fenomenet visar således prov på en enastående förmåga på överlevnad. Kärnan i fenomenet består men kan anpassa sig till de rådande omständigheterna.

Maja-Lisa brukade ibland berätta om sina underliga upplevelser. Hon var själv övertygad om att hon var trolltagen. Så står det i min fasters bok och vi har ingen anledning till att tvivla på Maja-Lisa. För henne var det troligtvis lika verkligt som den observatör som idag råkar få syn på en egendomlig lysande tingest på natthimlen. Inte heller bör man instinktivt tvivla på upplevelsen i denna berättelse jag fiskat upp från nätet:

1962 var jag åtta år och min familj var i militären. Vi flyttade ofta och flytten från Tyskland till Wurtsmith Airforce Base i Oscoda, Michigan, förändrade mig på många sätt. Det började när jag sov. Jag blev på något sätt ”tagen” och fann mig själv på ett metallbord i ett sterilt rum. Jag var omgiven av långa, vita, varelser med stora huvuden och enorma kolsvarta ögon.

Mönstret upprepade sig många gånger. Jag kunde i förväg känna på mig när de skulle komma och jag brukade då, i panik, låsa in mig i badrummet där jag hukade mig på golvet. Allt eftersom försvann dock min skräck inför varelserna och jag började känna mig alltmer nära dem. De kommunicerade telepatiskt och en av dem blev som en fadersfigur för mig.

En viss händelse har präntats in i mitt minne och den händelsen känns fortfarande levande. Jag låg och sov när jag åter fick den där känslan av att inte vara ensam. Jag öppnade ögonen och när jag vant mig vid mörkret kunde jag se flera egendomliga varelser. De var korta, gick hukade omkring och var kraftfullt byggda. De hade en lila/blå ton. Jag beskrev dem senare som ”lila apor” men varelserna liknade mer den gängse bilden av hur ett troll ser ut än apor.

Mannen som berättar detta är en anonym amerikan och hans berättelse är publicerad på en amerikansk ufosajt. Både hans upplevelser från 1962 och Maja-Lisas upplevelse från 1800-talet visar på flera likheter. De känner båda att de blir bortförda, det sker under natten i samband med sömnen och de ser båda trollvarelser. Både mannen och Maja-Lisa har sina kulturella kontexter. Maja-Lisa bodde i ett samhälle där folktron om troll hölls levande och mannen växte upp i en samhällskultur där ufos allt som oftast ansågs vara farkoster utomjordingar åkte omkring i.

Ett troll framför dörren till sin värld. Kan naturvetenskapen ge oss ett svar till vart dörren leder? Målning av John Bauer.

Det är intressant att jämföra bådas upplevelser. Det kan få oss att förstå mer av vad de varit med om och det hjälper oss att komma närmare svaren på vad det är som får människor att se troll och utomjordingar. Allt tyder på att vi ännu inte förstår fullt ut hur verkligheten som förnimmas är uppbyggd. Vi behöver dock inte ta det som ett tecken på att vi människor har en benägenhet för inbillning eller vanetro. Någonting generar dessa upplevelser, de känns verkliga och är sannolikt det. Naturvetenskapen är vårt bästa instrument för att analysera fenomenen. Att erkänna att vi inte kan veta allt än och att det finns mer att upptäcka om vår existens är steg i rätt riktning. Det är stora steg vi tar i jakten efter svar.