Snärjda i de flygande tefatens garn

Denna blogg har legat lågt ett tag, men nu känns det som om vindarna vänder. För utanför fönstren går vinter trögflytande mot vår och inspirationen att skriva och klura på ufofenomenet, börjar åter flöda till hjärnsubstansen. 

Jag konstaterar att det finns mycket skrivet om ufos, paranormala fenomen och andra forteanska ting, och i min bokhylla trängs ufolitteraturen med allt det andra. Böcker om religion, filosofi, antropologi, naturvetenskap, idéhistoria, folktro och psykologi, utgör bara lite av den kunskap som, till stor mån, kan förklara varför vi människor gärna tolkar egendomliga flygande föremål, eller ufos, som flygande tefat [dvs rymdskepp] från andra världar. 

Som ufolog bör man veta lite om mycket. Det hjälper när man i ufosammanhang stöter på tankar och idéer om en fenomenvärld som faktiskt har en historia man kan följa. Enkelt uttryckt: idag ser man utomjordingar och bigfoots; igår såg man änglar, troll och satyrer. 

Men det är inte så att man vet vad man ser, för tolkningen människan gör, är färgad av vår kollektiva kunskap och okunskap om hur världen och naturen omkring oss beter. Och inte minst den kollektiva populärkulturen från väst har de senaste 70 – 80 åren gjort sitt för att pränta in lösningen på ufofenomenet. Det har gjort att likhetstecken satts mellan ufos och utomjordingar. Att ufos är utomjordingar är dock inte ett egentligt svar på fenomenets gåta. Faktum är att det inte alls är ett svar utan endast en teori bland flera, men som bretts ut som ett tjockt, beroendeframkallande, skimmer över hela ufodebatten. Och som döljer mer än avslöjar. 

För ett gåtfullt och kameleontliknade fenomen som ufofenomenet uppvisar, hjälper det inte att lösningen på gåtan redan har ett facit. Man kommer inte närmare fenomenets kärna med att konstatera att det nog är utomjordingar som är här. Och det gör absolut inte att utomjordingarna landar med sina fordon framför FN-skrapan eller på någon annan offentlig plats, redo att äntligen komma till skott. 

När jag bläddrar i bokhyllans böcker får jag många ufologers synpunkter och åsikter till bords. Däri finns idéer och teorier som kämpar med att få lika mycket uppmärksamhet som tesen om utomjordingarna fått. Men även om det finns andra sätt att tänka och spekulera så räcker det inte mot världsrymdens lockelse. Gemensamt för allas resonemang är avsaknaden av egentliga bevis och forskning. Visserligen kan man ju alltid intellektuellt argumentera för sin sak, men det hjälper föga om man inte kan backa upp det med de substanstiva bevis vetenskapen kräver. 

Så ska man nöja sig där och acceptera sig besegrad? Ska man godta att ufos är utomjordiska rymdskepp, vänta och hoppas att en dag få bekräftelsen? 

Jag tycker inte det. Det finns mycket som talar för att ufofenomenet är mer komplicerat än så och att bakom utomjordingarnas anonyma masker finns andra, minst lika intressanta misstänkta. Det är antagligen det som gör det så intressant att forska kring ufofenomenet på alla plan man kan tänka sig. Ufofenomenet satt i sammanhang med religiösa, filosofiska, naturvetenskapliga, ockulta, politiska och psykologiska funderingar öppnar vägar till flera andra svar, som i sig själva, utgör delar av en större fenomenvärld. En värld där det som idag ses som fantastiskt och oförklarligt, inte är det i morgon.

Det är om detta jag kommer att skriva om här i bloggen framöver, när jag inte är ute för UFO-Sveriges räkning och intervjuar de personer som råkat få syn på något på himlen som ter sig, så vitt vi vet just nu, utomvärldsligt och obegripligt.

Bloggen får ett ansiktslyft

För närvarande håller bloggen min på att få en liten ansiktslyftning, lite botox och så. Det kan medföra vissa störningar då och då.

Annars kör jag vidare här på bloggen inom kort.

Jakten på Jordens tvilling och de utomjordiska

När människan tittar upp mot stjärnhimlen ser hon inte bara en liten pyttebit av universum. Hon ser även stora möjligheter till intelligent sällskap. För någonstans därute i stjärnhavet, tänker hon, borde det finnas jordliknande planeter där andra former av avancerade livsformer funderar, drömmer och förundras, lika mycket som hon gör.

Människan har länge sökt efter dessa varelser i tanke och själ. Utomjordingar att språka med, att utbyta information med och att lösa livets mysterier tillsammans med, skulle betyda så mycket för hela hennes existens och mening.

Sökandet efter de utomjordiska på det praktiska planet har främst skett med ögonen och teleskoplinserna. Människan har även lyssnat efter i rymdens brus efter signaler och radiovågor - de elektroniska fingeravtryck som hon själv häver ut i rymdens alla riktningar. Hennes sonder har landat på främmande land och tatt med sig jord och sten hem för analys. Än har inga fynd gett det riktiga beviset för att liv frodas lite varstans men människans sökandet fortlöper. För närvarande sker den jakten framgångsrikast med NASA:s rymdteleskop KEPLER.

Under 2011 tog människan ett stort kliv till att identifiera lovande kandidater som kan tänkas hysa möjligheten till intelligent liv. Man börjar nämligen få verktygen till att urskilja små jordliknande planeter kring andra solar många hundratals ljusår bort. De aktuella exoplaneterna – planeter i andra solsystem än människans - ligger inom den “beboeliga” zonen, vilket är det avstånd från en sol som möjliggör flytande vatten och livsbejakande temperaturer. Det är upptäckter som är väl värda att uppmärksammas så här på det nya årets första trevande dagar.

Trots att man länge anat att det borde vara så var det var först 1996 som den första planeten, i ett annat solsystem än vårt eget, identifierades. Den gången var det en planetjätte i Jupiters storlek men sedan dess har listan över upptäckta planeter i andra solsystem överstigit 700 stycken. Och tack vare Keplerteleskopet har, under 2011, 33 nya planeter kunnat fastställas och ytterligare 2326 stycken möjliga planetkandidater väntar på vidare vetenskaplig analys. Att detta år kommer att bli ett bra år för planetjakten i både statistik och på stjärnkartorna synes självklart.

Att upptäcka en planet i ett annat solsystem är dock inte lika med att upptäcka en annan Moder Jord. Det är mycket som ska passa in innan planeten Jorden får sällskap av andra vackra blågröna klot där liv kan tänkas spira. Planten måste exempelvis ligga inom en radie från dess sol som gör det möjligt för att vatten, gröda och liv, får den värme, näring och skydd den behöver.

Två planeter, som Keplerteleskopet upptäckt, missar precis kriterierna för den beboeliga zonen. Dessa planeter cirkulerar runt samma sol, på 950 ljusårs avstånd från jorden. Solen deras är ungefär som den vi ser på himlen, dock lite svalare. De är något mindre än vår egen jord men det är också det som gör just dessa två så speciella. Planeterna är de minsta exoplaneterna ute i universum som man hittills kunnat fastställa. Så små att det behövdes ett teleskop i rymden för att lyckats finna dem. Så små att man nu verkligen kan “se” den planet som får första äran att bli Jordens okända tvilling “därute”. 

Illustration av planet Kepler 20-e, på 950 ljusårs avstånd från Jorden.

Ett annat planetfynd har dock ökat pulsen rejält. Det är en planet som ligger inom den” beboeliga” zonen. En planet med möjligheterna att hysa liv om så skulle vara. Exoplaneten Kepler 22-b är vad drömmarna alltid drömt om. En planet som liknar vår egen unika Jord. En planet som kanske kommer att vara ett första bevis på att livsformer kanske inte är så unikt och lokalt trots den synes tysta och farliga rymden.

Illustration av exoplanet Kepler 22-b.

Kepler 22-b ligger inom liknande avstånd från sin sol som Jorden gör. Planeten är 2,4 gånger större än Jorden och befinner sig 600 ljusår bort. Dess sol liknar dessutom i sammansättningen vår egen och sker en växthuseffekt över planeten, har man räknat ut att planetens temperatur borde ligga på behagliga 22 grader Celsius.

Man ska dock komma ihåg att människans jakt på Jordens tvilling är i sin linda. Det är en sak att märka stjärnkartorna med oaser, en helt annan att verkligen bekräfta fotosyntes och bakterieodlingar. Men så nära andra eventuella livsvaggor har människan aldrig förr varit. Vi vet var vi ska leta och vi drömmer som aldrig förr om att en gång tala utomjordiska.

Fler exoplaneter kommer att identifieras. Sammanlagt har man nu funnit 2326 planeter som kan och borde ha jordkvaliteter. Vilka som ligger bäst till presenteras under året. Något att verkligen se fram emot under 2012.

Gott nytt år förresten. Det kan vara bra att veta att planeter finns det gott om ifall mayaindianernas moderna uttolkare verkligen är något domedagsaktigt på spåret.

Källor: space.com

Info om Kepler finns på Kepler - A Search for Habitable Planets. Där finns för övrigt ett litet räkneverk som visar hur många planeter med livskvaliteter man hittills har funnit.

Kina tar plats i ufokonspirationerna

Som jag skrev i förra blogginlägget har satellitbilder från Google Maps uppmärksammat en rad egendomliga strukturer i Kina. I en av de mest avlägsna landsändarna av landet har olika konstruktioner som liknar flygfält, flygbaser och högspänningsanläggningar avslöjats för den bredare allmänheten. Och det är väl precis vad det är, även om många ufositer och ufoentusiaster på nätet försökt sig på att dra luddiga paralleller mellan de hemliga anläggningarna och en eventuell utomjordisk närvaro på jorden. 

Några exempel på vad Kina har haft för sig i smyg:

Spekulationerna kring vad kineserna byggt ute i Gobiöknen är flera. Att det har att göra med militära installationer är den mest logiska gissningen. Det grundar jag på att det redan finns installationer i området som kan kopplas till Kinas pågående rymdprojekt och projektet som gav Kina kärnvapen. Och de som vill dra in ufofenomenet in i bilden måste således ignorera detta faktum innan man gör sina tolkningar. Att nedanstående bild kan ha något med en eventuell närvaro av utomjordingar här på jorden att göra är för mig önsketänkande. Det finns ju inte ett ufo, eller ens en suddig reflex, på satellitbilderna, så långt ögat kan nå.

Troligtvis har gissningsleken kring ufofenomenet och Google Maps-bilderna över Kina med alla de rykten och historier som omgärdar ufofenomenets mer konspiratoriska element att göra. Rykten som hävdar att individer inom det amerikanska militärkomplexet besitter svaren på frågan var alla ufos kommer ifrån. Dvs att rymdfarkoster från utomjordiska civilisationer kraschlandat på jorden och tatts om hand av diverse skuggregeringar och diffusa underättelsetjänster, utan att man tänkt informera allmänheten. Ett exempel är den beryktade Roswell-kraschen.

Att de flesta militära anläggningar världen över är inhägnade, bevakade och vanligtvis off-limit för vanligt folk och nyfikna ufologer, hjälper till viss del att skapa alla dessa rykten kring militären och ufos. Och hemliga installationer som inte syns på vanliga kartor har ännu större dragningskraft på fantasin. Det visar inte minst satellitbilderna Google Maps laddat ner.

Det amerikanska exemplet Area 51, en topphemlig militärbas i Nevadaöknen nordväst om Las Vegas, har länge varit en plats där ufos setts lysa upp natthimlen. På senare år har internetrykten börjat tala om en liknande militärbas någonstans i Kina. Och precis som sin amerikanska motsvarighet spekulerar man att där provflyger Kinas militär för närvarande utomjordisk teknologi. Tänker man efter lite så är det precis samma legendbildning, med samma tema, som egentligen bara bytt kontinent.

Kanske kan jag här passa på att notera en kommande ufologisk trend. Jag tror nämligen att i takt med att USA tappar makt över världsekonomin, och samtidigt sjunker i sin status som världspolis, att även fler ufologiska rykten börjar sippra över Stilla Havet. Till Kina och den världsmakt politiska bedömare där ser växa fram.

Kanske kommer Kina att så småningom mer och mer ta över USA:s roll i de stora ufokonspirationerna. Med tanke på att Kina är ett slutet land med mindre demokratiska instutioner än USA kan jag också tänka mig att ufokonspirationerna får en rejäl skjuts. Ett mer slutet land betyder mindre öppenhet och mer vilda spekulationer kring ufos. Med tanke på att Kina planerar att skicka iväg sina egna astronauter ut i rymden kan man nog också våga sig på spekulationen att de kommer att stöta på ufos i rymden. Precis som NASA gjort under sina apollofärder till månen tur och retur. Om ett par decennium kanske det är kinesiska tajkonautbilder man analyserar för att se om några ufos fastnat därpå? Att NASA’s ufobilder förklarats som misstolkningar av damm, ispartiklar och allehanda ljusreflexer hindrar inte fåtölj-astronauter, därhemma framför datorn, att se utomjordingar - där inga fanns.

Det faktum att militärmakten, sedan ufofenomenet fick världsstatus i slutet av 1940-talet, intresserat sig för ufofrågan och lagt ner resurer och mankraft på att undersöka fenomenet är kanske det allra största svaret till varför man gärna vill dra in ufos i alla möjliga militära konstigheter. Men att militären intresserar sig för flygrummet över ens territorium är ju självklart.

Under 50-talet i Amerika var det ryssarna man var orolig för. Att de utvecklat nya flygfarkoster som kunde gäcka amerikanska stridsplan var en oro som man egentligen aldrig riktigt släppt. En oro som möjliggjorde ofantliga summor för utvecklingen av egna exotiska flygfän för det framtida slagsfältet. Många av de ufos man sett ovan Area 51 kan därmed tänkas vara militära flygfarkoster, dock med ovanlig design och teknik. Att tekniken bakom flygkonstruktionerna härrör från kraschade tefat är således en alldeles för ivrig tanke.

Men vad är det då som ser ut som ett virrvarr av sneda och kantiga landningsbanor i den kinesiska terrängen?

Jonathon Hill, forskningstekniker och planerare vid Mars Space Flight Facility på Universitetet Arizona State, har nu gett sin syn på vad några av Google Maps-bilderna föreställer. Hill är med och opererar de kameror som används under NASA’s olika forskningsuppdrag på Mars. Han har även att göra med tolkning av de bilder som satelliter och marsmobiler sänder tillbaka till jorden från Mars yta. Vad tror då han? Jo, Hill tolkar bilderna från Gobiöknen som kalibreringsmönster för kinesiska spionsatelliter.

Att kalibrera satelliter är inget nytt påfund. På bilden ovan ses ett vitt kors i Arizonas öken, som under 60-talet användes av de amerikanska Corona-satelliterna. Det var spionsatelliter för CIA som övervakade Sovjet och Kina under Kalla Krigets glansdagar. För att orientera satelliterna rätt däruppe behövs visst mål på jorden som man använder för att korrigera koordinater och styrsystem. Jag vet inte mer än så, men att spionsatelliterna är en slags hemliga spioner, förklarar i varje fall varför Kina inte kommer att ge någon officiell förklaring på om kalibreringsteorin är rätt.

Alla bilder från Google Maps. Koordinater att utgå ifrån:  40.452107,93.742118

Rykten om ett kinesiskt Area 51

I förra veckan fick en rad topografiska bilder, tagna av Google Maps-satelliten, uppmärksamhet av många nyhetssajter på nätet. Bilderna, som visar gränsområdet mellan provinserna Gansu och Xinjiang vid Gobiöknen i nordvästra Kina, avslöjar flera egendomliga strukturer på marken. I nuläget är det oklart vad vad de ska föreställa men den mest sannolika förklaringen till strukturerna har troligtvis något med den kinesiska militärmakten att göra. Det ödsliga området verkar vara så rikt på militära mål att några till inte faller utanför rimlighetens gränser.   

Rutnätet på bilden ska i storlek vara cirka 1,5 kilometer lång och 1 kilometer bred.

Utan att direkt veta vad strukturerna på marken egentligen är, har många ufositer på nätet redan spekulerat i att de kan ha att göra med Kinas alldeles egna version av Area 51. Man bygger det påståendet kring rykten som hävdar att det finns en topphemlig militär flygbas någonstans i Kina, mycket oklart exakt var, där man provflyger nästa generationers exotiska stridsflyg av olika slag. Rykten som, i och för sig, inte är helt ute och svävar i det blå. Logiskt sett borde Kinas militärmakt ha ett ställe där man provflyger experimentella flygfarkoster för militärt ändamål, precis som amerikanarna gjort på Area 51 i Nevadaöknen sedan 1950-talet. Att bilderna som Google Maps presenterar ska vara en del av denna påstådda topphemlig kinesiska militärbas är dock taget helt ur luften.

Precis som Area 51 i USA omgärdas den tänkta kinesiska motsvarigheten av ryktet som gör gällande att man där bedriver tester och experiment med tillfångatagen utomjordisk teknologi. Att den amerikanska militären testkör utomjordiska tefatsfarkoster är dock en extrem teori som baserats på  omstridda uppgifter kring kraschade utomjordiska rymdfarkoster som tatts omhand under stort hemlighetsmakeri. Att man sett och ser egendomliga ljus på himlen över militära flygbaser världen över, som till exempel Area 51, är dock inget ovanligt eller konstigt. Reflekterar man efter lite så är den mest troliga förklaringen till ufos kring militära flygbaser helt enkelt militära flygplan och helikoptrar som landar, lyfter eller hovrar i luften. Och skulle det mot all förmodan finnas ett kinesiskt Area 51 kan man kanske förvänta sig att experimentella flygfarkoster spänner sina vingar eller rotorblad genom dess flygrum.

Vill man spekulera kring Google Maps-bilderna är således ufofenomenet helt fel väg att gå. En säkrare grund för spekulation är istället det faktum att Kina idag faktiskt har en rad militära installationer i berört område som inte förknippas med varken ufos eller utomjordingar. Inte långt därifrån ska, till exempel, ett testområde för Kinas kärnvapenprogram ligga samt installationer som har att göra med Kinas aktuella rymdprogram.

Ytterligare ett av rutmönstren Google Maps avslöjat.

Vad kan då strukturerna vara? En spekulation som luftats på ufosajter gör gällande att rutmönstren kan vara replikas av faktiska gatunät. Bland annat har likheter påpekats mellan ett av rutnäten och gatubilden i centrala Washington D.C.  Man tänker sig då att den kinesiska militären övar prickskytte mot rutnäten med avancerade missiler och robotar för att utveckla pricksäkerheten på sina vapen. Målområde för vapenteknologiska experiment eller landningsbanor tycker jag personligen är goda gissningar på vad rutmönstren är till för utan att för den skull vara vapen- eller militärexpert. Det låter i alla fall mer troligt än att behöva dra in ufofenomenet eller ett kinesiskt Area 51 för att förklara bilderna.

Ytterligare en av strukturerna Google Maps blottat.

För den som vill se ännu fler bilder på strukturerna i Kina surfar in på Gizmodo.com och abovetopsecret.com.

UFO utanför Oskarshamn

 

Håller för närvarande på att undersöka en intressant ufoobservation från Oskarshamn. Händelsen inträffade för lite över ett år sedan, den 19 oktober 2010. Observatören, en ung man, var på väg hem i sin bil när han fick syn på ett blinkande rött ljus på himlen. Ljuset växte i intensitet och närmade sig uppenbarligen området där mannen färdades. Snart fick mannen i bilen syn på ett svagt rött sken i horisonten. Det visade sig ganska omgående att en flygfarkost av något slag svävade ovanför vägen. En röd lampa under farkosten lyste upp vägen, dikena och skogen intill. 

Kvällen den 19 oktober var mulen och kall. Det var halka i luften och månen syntes genom molnen. När observatören var ungefär en mil hemifrån körde han rätt igenom det röda skenet. Hela bilen täcktes av skenet, motorhuven blänkte och instrumentbrädan inne i bilen badade i det röda ljuset. Efter cirka 500 meter stannade mannen till på en avtagsväg. Han var redigt rädd men lutade sig ut genom bilfönstret och tog snabbt en bild med sin mobilkamera. Det som fastnade på den kraftiga inzoomningen var den starka lampan. 

På kartan finns observationsområdet utmärkt med en röd cirkel. 

Att få en bild av det ufo man undersöker händer inte var dag. Tyvärr säger inte bilden så mycket mer än att det verkligen fanns en kraftig lampa ovanför vägen. Av flygfarkosten syns på bilden ingenting. Observatören är i efterhand inte alls säker på vad det var han såg men beskriver i alla fall farkosten som triangelformad. Han kunde se utbuktningar på föremålet och att dess akter var rak. Han hörde även ett skrapande metalloljud som påminde om en kompressor som pyser ut luft. 

I det stora hela är detta ett ufofall som är så pass intressant att det kommer bli uppföljning med intervju och bilder i ett kommande nummer av UFO-Aktuellt. Vi spanar också efter ytterligare ett vittne som observatören såg stå intill en parkerad bil längs vägen. Observatören är ganska säker på att den mannen också såg ljusskenet på himlen. Annars har jag hittills inte funnit någon förklaring på vad för slags flygfarkost det kan ha varit. På rak arm liknar beskrivningen ett amerikanskt stealth-plan, vilket observatören också liknar triangeln vid. Det pågick dock underhåll längs en kraftledningsgata alldeles intill observationsplatsen vid tidpunkten så kanske finns där en möjlig förklaring. Kanske var det en helikopter eller dylikt som inspekterade vad som gjorts men i så fall tror jag att det görs i dagsljus och inte sent på mulna kvällar. 

Fältundersökningen utanför Oskarshamn går vidare. Det finns många fler frågor att ställa innan handlingarna kan läggas åt sidan. En gedigen undersökning från första början är varje sällsam ufoobservation värd.

Styrelsemöte i Töreboda

Så här ser det ut på ett styrelsemöte.

I lördags for jag och Amanda till Töreboda. Det var dags för styrelsemöte i UFO-Sverige – det första för mig efter att jag i våras valdes in som ledamot i styrelsen vid UFO-Sveriges riksstämma i Borås.

Sittningen tog sin lilla tid. Vi höll igång under fyra timmar med en stunds kafferast inräknad. Efteråt gick vi ut och åt på en kinarestaurang i Töreboda innan jag och Amanda styrde kosan till Laxå för övernattning.  

Vad vi avhandlade under mötet var allt från nästa års riksstämma i Örebro till vårens UFO-expedition till Norrland och sjön Nammajaure. Jag kan verkligen skriva under på att UFO-Sverige är en förening med många järn i elden. Det finns mycket att göra och visionerna är ännu fler. Får passa på att slå ett slag för medlemskap i föreningen samt för våra tidningar UFO-Aktuellt och UFO-Raden/Rapportnytt.

Ett medlemskap samt prenumerationer stöder föreningen UFO-Sverige samt hjälper oss att komma närmare svaren på ufofenomenets storslagna gåtor.

Norrsken från ovan

I romersk mytologi var Aurora morgonrodnadens gudinna. Vid tiden för när alla vägar ledde till Rom kunde man föreställa sig hur Aurora färdades med hästdragen vagn över himlen. Hon höll sig framför solen i dess omloppsbana och garanterade att gryningsljuset tändes i horisonten. När det århundraden senare kom till att sätta ett naturvetenskapligt samlingsnamn på naturfenomenet Polarsken, blev Aurora inspirationen. Polarskenet är det ljusskådespel man kan se på himlen kring jordens nord och sydpoler. I Sverige talar vi förstårs om Norrskenet (Aurora Borealis).

Norrsken är ett fantastiskt skådespel jag njuter av varje gång tillfälle ges. Senast var igår, då jag upptäckte detta youtube-klipp på datorn. Inte ett norrsken vi är vana att se utan en serie stillbilder tagna från ovan moln och atmosfär. Bilderna togs av ISS – International Space Station – den 17 september och sätts bilderna efter varandra, får man en glimt av hur ett norrsken ter sig från rymden.

Från Närkontakt av tredje graden till Project Serpo

I mitt förra inlägg skrev jag om Steven Spielbergs klassiska sci-fi film Närkontakt av tredje graden (Originaltitel: Close encounters of the third kind) från 1977. Jag fortsätter här att analysera vidare kring några av de beröringspunkter som finns mellan filmens fiction och ufofenomenets mytologi.

Mot slutet av Spielbergs film skildras ett första möte mellan människa och utomjording på någorlunda lika villkor. Det är en diplomatisk och fredlig utväxling av både information och tidigare “bortförda” människor. Mötet sker under stort hemlighetsmakeri vid berget Devils Tower i Wyoming. Mänskligheten representeras av en radda vetenskapsmän ledda av karaktären Claude Lacombe, en fransk forskare löst baserad på ufologen Jacques Vallee. Att den amerikanska militären i filmen agerar vakthundar, de ska hålla alllmänheten borta, är lite anmärkningsvärt. Det brukar vara tvärt om när filmens medium skildrar militära vedermödor i samband med tänkta utomjordingars operationer.

Men så är också utomjordingarna i Närkontakt av tredje graden av gott virke. De är inte här för att invadera jorden, bomba oss tillbaka till stenåldern eller ta mänskligheten som slavar. De är goda och vi är goda. Alla är jämlikar och representanter från många av världens nationer samarbetar för att tillsammans dela på utomjordingarnas kunskap. Spielbergs film är en skildring av ett 70-tal där USA inte agerar världstalesman utan mandat och där inget kallt krig existerar. Det är en utopisk vision för hur en världspolitisk första officiella närkontakt bör se ut. I samförstånd och i fred.

Allt sker dock i hemlighet där allmänhet och media bör hållas på avstånd. För att garantera lugn och ro vid Devils Tower används desinformation för att tömma området på folk. Nyheten att ett tågset med giftiga ångor spårat ur bluffas fram och ger lokalborna eld under fötterna. Men trots militärens ansträngningar slinker ett tiotals nyfikna igenom avspärrningarna. Karaktären Roy Neary, tillsammans med Jillian Guiler, är de som kommer längst. Gömda i bergets räfflade fåror ser de utomjordingarnas moderskepp landa på en nyligen uppbyggd landningsbana. 

Roy och Jillian är egentligen “kallade” dit. Tidigare i filmen har man sett hur de varit med om var sin närkontakt och därigenom fått en slags telepatisk länk med utomjordingarna. En symbol har etsats in i deras medvetande, som särskilt för Roy, är omöjlig att inte ignorera. Besatt av att förstå och veta, tvekar han inte att bege sig till Devils Tower, när han förstått att det är där han bör vara.

Filmen avslutas med att utomjordingarna beger sig tillbaka upp mot stjärnhimlen för att resa tillbaka till sin hemplanet. Med i moderskeppet finns ett tjugotal speciellt utvalda människor som ska få följa med. Det är ett slags kulturellt och vetenskapligt utbyte kosmiska varelser emellan. En i gänget är Roy, som av Lacombe fått tillåtelse att ansluta sig till det redan förberedda teamet. Var de är på väg och vad de ska få vara med om är frågor de flesta nog hinner reflektera över efter att ha sett klart på filmen.

Påstått exempel på de utomjordiska Ebens skriftspråk.

I skuggorna inom den amerikanska underrättelsetjänsten finns många desinformatörer och sanningsförvrängare. Att olika underrättelsetjänster i USA länge varit intresserad av ufofenomenet är ingen nyhet. Varför är det svårare att begripa. Det mest uppenbara skälet är att man vill ha kontroll över vad som sker i luftrummet. Ufos som svävar förbi över hemliga anläggningar och känsliga installationer är en annan möjlig orsak till att hålla koll på vad som eventuellt skrivs av ufologer och tidningar. Kontroll av information och möjligheten att styra känslig information dit man själv vill är i alla fall en av underrättelsetjänsternas många specialiteter.

Att desinformation, lögner och halvsanningar matats ut till amerikanska ufologer under senare delen av 1900-talet är idag känt. Jag skulle inte vilja påstå att det är väldokumenterat, eftersom pappersspåren ofta slutar med hemlighetsstämplingar och censur. En desinformatör heter Richard M. Doty, knuten till Air Force Office of Special Investigation (AFOSI), och den som vill läsa mer om honom och hans “arbete” bör läsa boken Mirage Men av Mark Pilkington. Doty har bland annat dykt upp och “konfirmerat” uppgifterna om ett speciellt projekt inom den amerikanska underrättelsebranschen. Projektet kallas Project Serpo och går i korthet ut på att det finns ett utbytesprogram mellan en topphemlig icke-specifierad amerikansk organisation och utomjordiska varelser man kallar för Ebens.

Parallellerna mellan Närkontakt av tredje graden och Project Serpo är tydliga. Äntligen har vi kanske svaret på vad som hände med Roy någonstans därute bland svarta hål och snurrande galaxer. Att Richard M. Doty bekräftat projektets verklighet är dock ett exempel på att desinformation, vilket man bör vara medveten om innan man sväljer Serpo med hull och hår, lurar i bakgrunden.

Project Serpo finns även som serietidning.

Informationen om Project Serpo “läckte” i november 2005 ut till en privat mailinglista som drevs av en Victor Martinez. Avsändaren var anonym och gick under den passande synonymen ”Anonymous”. Anonymous påstod att han arbetat på Defense Intelligence Agency (DIA). Som talesman för en grupp DIA-anställda skickade han, eller hon, mer och mer information om Serpo till Martinez och de ufologer som tillhörde hans privata mailinglista. I slutet av december slutade dock Anonymous att höra av sig till Martinez. I januari 2006 var han tillbaka efter att en datatekniker vid namn Bill Ryan erbjudit att sammanställa en hemsida för allt material rörande Project Serpo. Anonymous meddelade för Bill att han tillhandahållit 85 % av materialet. Resterande procent kom från en annan anonym källa med tentakler inom projektet och ca 2 %  härledde från ytterligare en tredje källa, kort och gott kallad ”Ghost”.

På hemsidan Serpo.org finns bakgrunden och all den information om Project Serpo som hittills slunkit ut till allmänheten. Den anonyma informationen berättar följande: Två utomjordiska farkoster kraschade kring Roswell 1947. En utomjording överlevde och togs till Los Alamos. Varelsen dog 1952 men hade innan fått tillstånd att, genom en apparat bärgad från en av de kraschade farkosterna, ta kontakt med sin hemplanet. Ett möte arrangerades till april 1964. Platsen var inte Devils Tower utan någonstans kring Alamogordo i New Mexico.

Så kom då utomjordingarna - de så kallade Ebens. Officiell kontakt etablerades och utomjordingarna kunde bära ombord sina döda kamrater på sin farkost. Språket var engelska eftersom utomjordingarna hade med sig en översättningsapparat. Ett utbytesprogram sattes igång. Tolv utvalda militärer med speciella kunskaper – både vetenskapliga och säkerhetstekniska – rekryterades och raderades ur byråkratiska rullor. Tio män och två kvinnor fick vänta någonstans på Area 51 när Ebens landade igen. De gick ombord på farkosten och resan till Ebens hemplanet påbörjades.

Stjärnbilden Reticulum (Rombiska nätet).

Ebens bor, enligt alla hemliga källor, på en planet i det binära stjärnsystemet Zeta Reticuli, beläget nära det Stora Magellanska Molnet i stjärnbilden Reticulum (Rombiska nätet på svenska). Det är en stjärnbild som syns från jordens södra halvklot och ligger 39 ljusår från oss. Planeten kretsar kring två solar, och det ska visst ha varit med viss svårighet Serpos team anpassade sig till deras klimat och lufttryck.

Det berättas att något gick snett, det var meningen att de “utvalda” skulle stanna där i tio år (eller 20 år, det finns flera versioner), och man återvände till jorden 1978. Sju män och en kvinna kom tillbaka. Under vistelsen på Ebens hemplanet hade två avlidit och fyra valde att stanna kvar. Av de åtta som återvände finns ingen idag i livet. Den siste veteranen från resan dog 2002, utan att ha avslöjat ett ord.

En fantastisk och originell historia? Nja, delar är ju faktiskt hämtade från Spielbergs film Närkontakt av tredje graden och det är väl där någonstans man ska lägga ribban för att söka skilja fictionen från mytologin. I fem steg ska jag nu söka skilja på vad som är fiction, vad som är ufomytologi och vad som ser ut att vara rena påhitt. Där allt går in i varandra.

För det första finns det finns många motsträviga uppgifter i materialet rörande Project Serpo. Vissa hemliga källor säger så, vissa tycker så. Datum och tider kolliderar med varandra. Det är inte säkert att det var tio män och två kvinnor. Det kan ha varit tolv män, eller femton osv. Informationen bekräftas av olika hemliga källor som individuellt korrigerar vissa uppgifter men håller med om att det stora hela är korrekt. Argument som skapar en aura av många oberoende röster men som i själva verket kommer från samma källa.

För det andra är uppgiftslämnarna anonyma. Ingen seriös ufolog kan med äran i behåll svälja uppgifterna om Project Serpo utan bevis för dess möjliga sanningshalter. Man måste kunna kontrollera uppgifterna för att ens överväga att lyfta på ögonbrynen i häpnad.

För det tredje vet vi att välkända desinformatörer med desinformation som professionellt yrke satt sina klor i Project Serpos hela story. Doty är en av dem, William Moore en annan. Moore erkände på en ufokonferens i Las Vegas 1989 att han använt material och uppslag från underrättelsetjänster och att han förlett sina ufologkollegor (Se Pilkingtons bok Mirage Men). En hemliga källa inom underrättelsetjänsten Moore talat med, “Falcon” kallad, berättade redan 1984 om utomjordingar vid namn Ebens. Doty skriver även att Victor Martinez arbetat för underrättelsetjänsten. Således leder alla spår tillbaka till underrättelsetjänstens desinformationskampanjer.

För det fjärde återanvänds inslag i Project Serpo från tidigare ufologiska spörsmål. Från redan befintligt stoff som mytologiserats. Att Ebens kommer från Zeta Reticuli är bland annat hämtat från Betty och Barney Hills klassiska närkontakt av fjärde grad. I september 1961 mötte paret ett diskusformat ufo i den amerikanska delstaten New Hampshire och de kunde senare, genom hypnos, återberätta vad de fick se ombord på ufofarkosten. Utomjordingarna visade en stjärnkarta för Betty som hon tolkade var kartan över deras hemplanet. Stjärnornas positioner ledde Marjoire Fish till att identifiera en specifik plats i vår galax, sett från jorden. Stjärnsystemet kunde enligt henne bara vara Zeta Reticuli. Andra element som återanvänds i materialet rörande Project Serpo är både Roswellkraschen och Area 51.

För det femte har man snott uppslaget till Project Serpo från Närkontakt av tredje graden. Skillnaden mellan filmen och desinformationen bakom Serpo är att den amerikanska militären förvandlats från att bara vara vakthundar till att vara det internationella forskningsteamet som välkomnar utomjordingarna. I Project Serpo är det ingen fransk vetenskapsman som ansvarar för hela apparaten utan projektets ansvariga förblir hemliga och under ett amerikanskt mandat. Serpomaterialet presenterar en amerikansk militär med kosmiska kontakter. Man har dock bevarat delar av Spielbergs vision om ett världssamfund i samarbete. Uppenbarligen är en kosmisk konspiration för stor för att bara USA ska kunna äta av kakan.

Karta över Johnstonatollen med Akau Island där Ebens påstås ha träffat representanter från bland annat FN och Vatikanen.

Enligt Anonymous, ghost och alla andra anonyma röster vi varken kan faktagranska eller undersöka sanningshalten på, fortsätter kontakterna med Ebens än idag. Konstigt vore väl annars! Det senaste mötet mellan två kosmiska intelligenser ska ha skett på ön Akau Island på Johnstonatollen i Stilla Havet. Cirkus 1400 kilometer väst om Hawaii ligger atollen som förvaltas av USA genom U.S Fish and Wildlife Service. Numera är atollen ett naturskyddsområde, obebodd, och en perfekt plats att träffas på om man vill mötas i hemlighet.

Ebens välkommnades av den 18 man starka jorddelegationen. Representanter från USA, Ryssland, FN, Vatikanen och Kina bytte gåvor och bokade nytt möte. USA:s bidrag bestod av 5 militärer, 2 från underrättelsetjänsten, en lingvist och en representant från president Obamas administration. Nästa möte ska visst ske i november 2012. Vart fick man inte veta.

Mer om Spielberg och hans filmer  i nästa blogg.

Närkontakt över Devils Tower

Det var länge sedan sist, så en regnig afton såg jag om Steven Spielberg’s sci-fi film Närkontakt av tredje graden (Close encounters of the third kind). Filmen från 1977 är numera en klassiker och de flesta cineaster och ufointresserade har väl sett eller hört talas om den. I filmen berättas historien om hur utomjordingar förbereder mänskligheten inför en första officiell och diplomatisk kontakt. Det är en välgjord och spännande film som innehåller en hel del ufologiskt godis. En av filmens karaktärer, Claude Lacombe, är baserad på ufologen Jacques Vallee och en annan känd ufolog, Dr J. Allen Hynek, gör en så kallad cameo och spelar sig själv, i en kort glimt.

En sätt för utomjordingarna att påkalla människornas uppmärksamhet och förklara exakt var dom tänker landa sitt gigantiska moderskepp är att vid en närkontakt plantera ett meddelande i ens medvetande. Richard Dreyfuss karaktär, Roy, är en av dem som mottar utomjordingarnas telepatiska förmaning. Oförmögen att skaka av sig känslan han får när ett ufo svävat över hans bil, blir han som besatt av att försöka återskapa symbolen som hemsöker hans medvetande. Till slut, när Roy byggt en replika av ett berg med jord, stenar och buskar från trädgården i sitt vardagsrum gör han kopplingen som så småningom mynnar ut i filmens slutscen: en storslagen kulturell och fredlig kontakt mellan människa och utomjording.

Devils Tower i Wyoming. 

Berget, dit Roy med mycket möda tar sig, heter Devils Tower och ligger i Wyoming. För urinvånarna i USA är berget en helig plats och har varit så sedan urminnes tider. Många legender kretsar kring Devils Tower och förklarar hur det fått sitt karismatiska utseende. En legend, känd från bland annat indianfolken Kiowa, Crow, Cheyenne och Sioux, berättar om sju flickor som en dag lekte i skogen. En björn vädrade byte och började jaga dem. Flickorna sprang för livet och klättrade upp på ett litet klippblock för att försöka komma undan. En av flickorna bad till den stora Anden att rädda dem och plötsligt började klippan att gro. Flickorna lyftes högre och högre upp och klippan växte till ett berg. Stentornet sköt ända upp till himlen och flickorna blev de sju stjärnor som utgör huvudstjärnorna i stjärnhopen Plejaderna.

Björnen från indianlegenden försöker lägga an klorna på sju flickor.

En berömd scen i Närkontakt av tredje graden är när Roy ska äta potatismos. Han tar många skopor och med händerna börjar han forma mosmassan på fatet till Devils Tower. Med en gaffel gör han skåror i mosberget, samma skåror som legenden förklarar att björnen klöste fram när han försökte nå flickorna. Ett poetiskt sätt att förklara de fåror som vetenskapen på ett mer analytiskt och torrare sätt beskriver som resultatet av ett vulkanutbrott och många århundadens erosion.

Varför Steven Spielberg valde ut Devils Tower till huvudrollen i sin film vet jag inte, men till berget hör många historier om folk som där sett mystiska ljusfenomen och ufos. Det finns faktiskt en gammal bild över berget som tycks visa ett ufo. Man ser “ufot” högst uppe i vänstra hörnet som en grå massa på det svartvita fotot. Det krävs en rejäl dos övertygelse för att inte tvivla på vad det är man egentligen ser. Troligtvis är den grå massan en missbildning vid bildens framkallning, kanske till och med en reflex, men som ufobild är den ganska värdelös.

Ufot över Devils Tower.

Devils Tower har en säregen form, något som Spielberg tog tillvara på i sin film. Bergets utseende spelar i filmen stor roll som landmärke för både de “kallade” människorna och de som “kallar”, dvs utomjordingarna. Att berget fått namnet Devils Tower säger väl allt om den mystiska aura som fanns där långt innan Spielberg ens kom att tänka på att göra sin berömda film. Devils Tower, från kristendomens största nemesis djävulen, är även ett relativt nytt namn på berget. Urinvånarna kallade berget för Mateo Tepec eller Bear Lodge.

Det är lite lustigt att Devils Tower långt före Spielbergs film hade en mytisk kontakt med stjärnorna. Legenden om de sju flickorna talar ju om att flickorna genom den store Anden färdades från bergets topp upp till Plejaderna. Spielberg i sin tur gjorde en omvänd tolkning av myten där stjärnorna (eller ufos) färdas från universum och landar på Devils Tower. Det är fascinerande när man tänker efter. En modern historieberättare blickar upp mot samma stjärnor som legendens och samma längtan efter en bro mellan himmel och jord uppstår.

Närkontakt av tredje graden är en film som bygger på ufofenomenets många olika teorier och myter.  Som bra science-fiction bör göra är filmen en lek mellan fiction och realitet, mellan verklighet och möjlighet. I nästa blogginlägg kommer jag att fortsätta försöka bena ut vad filmens fiction betytt för ufofenomenet och dess många olika tolkningar av vad som är fantastiskt och ganska otroligt.